Mycket...

Så har livet varit nu på senaste...
Och tyvärr bara massa tråkigheter.

Älskade lillasyster som kämpar med sjuk hund, fick en hund som blev sjukare... blev dumpad.. och fick en ännu sjukare hund (Som att det inte räckte med hennes förra valp med hjärtfel och som dog i hennes armar på t-banan - vilket vetrinären lovat inte skulle hända)
Nä, nu har hennes äldsta en hjärntumör - vilken ligger bakom alla tidigare problem o sjukdomar.
 Och nu har yngsta börjat halta o behöver troligtvis opereras...
Plus att hon ska försöka hantera ett krossat hjärta och samtidigt sliter järnet för att få sin firma att gå runt o funka...

Sedan får jag även veta att mormor oxå har en hjärntumör (men det är vanligt hos äldre, o den stör inget just nu och man vet inte om den kommer växa o börja störa.. så just nu gör man inget.)

Och farmor, hade visst cancer. (eller har?! Hade?!) det de opererade bort var cancer..


Ja, näe... i torsdags satt jag med systers tant i knät, hon darrade o skakade och jag undrade hur mycket en familj egentligen ska orka med?!
 Och hur ska min lillasyster orka?!

Är glad att hon bott hos mig iaf... Så man är nära till hands om/när det behövs...
För jag vet hur ledsen hon är... Vet oxå att hon inget vill visa... Att hon inte vill vara ivägen...
  Hon är rätt lik mig....
Känner så väl igen...  Och jag önskar så att jag kunde underlätta för henne. Hjälpa på något sätt.

Ja, usch... så mycket ledsamhet....
Men fick tillslut även lite glada nyheter!
Några av mina absolut bästa vänner, några av de finaste människorna i världen, ska bli föräldrar!! :D
Tyvärr förlorade jag ju en tärna pga det ;) Men det får man väl ta :)
 Förhoppningsvis kommer bebisen som den ska så de iaf kan närvara på bröllopet, alla tre! :)
 (hej, jag är ego! ;))

Näe...  Men det är klart jag kommer sakna dem om de inte är där på vår stora dag.
Men en bebis trumfar ;)  Och går de över tiden så förstår jag att man inte åker på bröllop.
 Och får de bebis som de ska, men ändå känner att de inte vill åka till storstan med en liten nying för bröllop så förstår jag såklart det med.
 Det är så fantastiskt!! :) De kommer bli sånna perfekta föräldrar :)

Jag är så glad, o så glad att man fick lite hopp o ljus i allt mörker!
 Önskar dock att hon snart får må lite bättre... Just nu är det tydligen väldigt jobbigt. Hon får inte behålla någon mat alls och mår mest skit... stackars...
 Hoppas det är övergående och att honsnart får må bättre o njuta av graviditeten :)