"When nothing goes right...

 Go left!"

Tänka om, göra om, anpassa...
Fixa o dona...

Finns så mycket vackert som faktiskt är alldeles gratis...!
Inte att förglömma.

När kommer bebisbjärklöven?
Nog tidigare än juni kanske...
Lingon/blåbärsris...
skogspromenad och span! Jajjemän

Lime

Rödlöken idag var vacker!

Silversprej?!

Luktärt!

Noter.
Gamla, gulnade noter... var kan man finna det?
Älskar noter...
Älskar musik, så det kanske liksom hör ihop då iofs.

Och G-klavar!

Vackert...

Gamla filmrullar... Sånna riktiga...  typ som på bio :)
 Tänk SF...
Coolt...



Ja, varför göra som alla andra...
varför inte lite mer oss... :)

(med lösmustascher!?! :D)


Nu känner jag ett uppsving igen, Skönt!
Synd bara att blivande maken inte är på hemmaplan så vi kan utnyttja uppsvung ordentligt... :S

Mardrömmar...

De har följt mig i spåren ett tag nu...
Kan ha att göra med alla tråkigheter som en efter en efter en drabbar mina älskade nära o kära...
Kan även ha att göra med insikten förra helgen med smärtan....

Jag undrar jag om det inte kan va så att man kan bli FÖR medveten...
 Eller iaf att JAG kan bli för medveten... särskilt eftersom jag ofta fastnar på detaljer som "riskerna" och farhågorna för allt som skulle kunna hända/gå fel/vara fel/trasigt...
För att blotta mig riktigt ordentligt. Mitt innersta innersta...
Mardrömmen är ett mörker...
Ett mörker fyllt med diverse röster som ibland viskar ömt och tröstande.. liksom för att försiktigt förbereda mig så att smällen inte ska bli så hård, ibland riktigt skäller ut mig och frågar vem jag tror att jag är...

"Du kommer aldrig få barn"
"Lika så bra det, hur skulle du klara av att vara en mor till någon?"
"Kroppen din är inte gjord för barn"

Ja, det är massa konstiga saker.. Och ibland står jag där i mörkret o viskar att jag förstår...


Usch... vaknar med sådan ledsamhet... sorgsenhet.
Och framför allt en sådan skräck att det skulle kunna vara sant!
 Måste ju erkänna att det funnits tillfällen där man inte riktigt tänkt sig för och "chansat"...  tillfällen då man glömt ta piller för att det var så mycket annat.. och då har ju ingenting hänt.
 Tänk om det funnits en anledning....

Och om det inte skulle vara sant, så är skräcken att jag skrämts upp så mycket att kroppen inte kommer kunna bli gravid iaf.. att det liksom inte går att slappna av o göra "det där naturliga", att jag på nåt vis psykiskt låst det kroppsliga.
För det tror jag ju absolut på.

Att man inte ska oroa sig, för det påverkar inte bara mentalt utan även fysiskt! Jag är alldeles övertygad om det.
(så det är ju himla bra att jag är mer av den oroliga typen..! Bra tänkt där Cecla, bra tänkt)

Nä, är väl inte alltid orolig.. Men efter nätter med samma mardröm så är det svårt att bara skaka av sig.
Särskilt med alla drömmar och tankar om vår stundande framtid!
Att höra hur Han längtar... hur Han väntar... Hur han helst skulle vilja att vi slutade med piller nu på en gång...
 Det är så härligt!
Samtidigt skräckslaget... (o inte bara dåligt skräckslaget såklart! Finns ju även den där härliga skräckslagna "wow.. ska vi!?!? Just vi ge oss ut påd et äventyret :D")

Men mardrömmar ger prestationsångest... rädsla... och "tänk om..."
 Jobbigt, är vad det är.

Och barnlöshet finns. Det är ju faktiskt så att ALLA kan INTE bli gravida hur lätt som helst... det är inte bara att sluta med preventivmedel och köra på...
 Och det vet man ju inte förrän man är där... Och försöker... och längtar... och väntar...


Nä, usch...
Det är ju tur att det Bara är mardrömmar.. Att de inte är verkligheten..

eller...?