Längtans dag...

Wow..
Ibland är det jobbigare än annars att ha nära o kära långt borta.
 har trillat ner i längtans-gropen just nu...

Längtar så det gör ont efter min fina man.
(hjälpte kanske inte direkt att titta på bröllopsbilder heller ;))

Vill att han ska komma hem.. Nu.

Komma o snurra runt mig.. komma o pussa mig på halsen o säga att han också längtat.
Att vi ska dansa sådär som vi inte kan.. att vi ska skratta..
Vill bli omhållen sådär så det känns som han aldrig vill släppa eller gå ever again..
Vill ha nära! vill kunna ta på... lukta på.. pussa på! Känna värmen från hans hud, höra andetag och känna hjärtslag!

Han känns plötsligt så himla långt bort.. just nu.. Just idag.

Typiskt! :)

Långt bort, som våren... Som värmen.
Vill ha mera solljus.. värme.. Ljuva sommarkvällar!
Nakenbad i natten. Hemligheter under stjärnorna.

Men snart..
Tiden går ju så fort ändå, snart är våren här. Snart är min älskade tillbaka!
Snart...  snart..

Jag ska bara lyckas klättra upp ur gropen först, så kommer det kännas ok igen o tiden kan tuffa på i full fart igen :)

Var snäll mot dig själv!

Det var årets löfte.
Att vara mer snäll mot mig själv...  genom t.ex. att sova ordentligt, att ha matlådor oftare, att lära mig säga ifrån mer, stressa mindre,

o kanske den största underrubriken: Att sluta va så hård mot mig själv! Att lära mig att tänka om. Programera om hjärnan som kan vara så sjuuukt kritisk.

Just nu försöker jag fokusera extremt på detta...
Att vara snäll mot mig själv,
o att försöka tänka outside the box.

Två sekunder, två sekunder!!
det är allt som behövs för att min hjärna ska gå bärsärk och typ skälla ut mig efter noter..
 "Gud va dålig du är!" "hade du vart bättre hade det här aldrig hänt!" "O nu gör du bara fel när du försöker hantera situationen..." "Varför kan du inte bara göra rätt?!"

ja så blir det..
O jag vet egentligen inte varför. Varför jag har blivit så extremt hård mot mig själv.

Men är samtidigt livrädd för att det ska verka som att jag försöker smita undan mitt ansvar...
 Vilket inte är min mening.


Nä, andas. Ta ett steg tillbaka.
Vet att jag inte får liksom backa undan för mycket, undanhålla men vet också att inte vara för på.
Då förstår vi varandra ännu mindre...
 Lugn och lättförståelig, det var ju också ledord för vårt 2014.
 Också någhot jag måste aktivt tänka på...

Så kasnke, kanske vi kan slippa psykbryt och förvirring.

tur att jag har världens bästa lillasyster som stöd.
Och tur att jag har världens finaste o coolaste vänner som inte verkar tvivla alls på mig o min hund.. Som är så sjukt duktiga på det här med vad som är personligt o vad man inte behöver ta personligt...
 (eller höll de oxå masken inför mig, så som jag för dem ;))
Hur som hjälpte det iaf.

Mmm.. Ge inte upp Cefix! We can do this.

Bli mycket bättre på:
 "Ajdå, nej helt klart inte bra. Men då gör vi såhär!" "Ok, just det där funkade inte, då testar vi nåt annat" "Nej, det här kan hon inte, ÄN. Då övar vi"
Allt handlar om att förstå. Att lära sig. Och kommunikation.

Kom ihåg det Cecla!
Var snäll mot dig själv.
man kommer ingenstans om man hindrar sig själv med negativitet... Våga mer! Misslyckas, våga igen!!
(precis sådär som jag kan peppa andra ska jag försöka peppa mig själv)
 2014, det är vårt år. Mitt år!

Andas, lugn, kärlek!
 BRING IT!