Fort..

Om jag tyckte det gick fort med Beastie så är det ingenting mot vad jag tycker det går med Feisty...!
 Hon har redan växt ur de minsta kläderna och bytt blöjstorlek 2 ggr!!! Gaaah :)

Och på tal om tid som går... om bara två veckor jar jag o Kärleken 10års jubileum. Det är lite coolt! :)
 Försöker komma på nåt fint... men min hkärna är alldeles slut känns det som...

Lite tuffare att va 2barns förälder, man måste räcka till flera. Och båda barnen verkar va i en riktig mamma-fas nu... Verkar bara vara jag som duger. Är förvånad över hur trött o slut jag blir av det...  Mina älskade barn! Älskar de högst av allt, men ibland är det liiite mycket.. (o jag som drömmer om stor familj med många barn.. hur ska det gå ;))


Nä.. just nu önskar jag i 10års present;
 *Ett städat hem
 *Barn- o hundvakt över helgen (till våra största små.. den minsta är lite för liten)
 *Pastasalladen som pappa ibland köper hem (godaste eeever)
 *Sovmorgon (Feisty är faktiskt rätt bra på sånt! Beastie not so much ;))
 *Häng i soffan med godis o Dr Who en hel helg! ;)

Ja..  drömmarna om att fira 10års dag typ utomlands eller på ett hotell har ändrat karaktär ordentligt med mammaorken hahaha...
 Hemma i lugn o ro så jag kan få gå i pyjamasbyxor hela dan ;-P


Ja.. nä.. Lär väl inte bli så. Eller så får jag ta o styra upp men känner inte att jag orkar faktiskt....  Får va nöjd med getawayen jag lyckades med till kärlekens födelsedag o njuta av det minnet ;) <3 p="">
Men får iaf se till att komma på en present iaf! Inte så mycket tid kvar...  (o tiden går som sagt ruggigt fort plötsligt ;))

Nu dags att samla ihop mina kära små igen - dags att fira min morfar - barnens gammelmorfar.

Lyckligt lottad jag är som har både små o äldre i mitt liv <3 p="">

*idiot*

 När man visat sig från sin absolut värsta o sämsta sida nånsin... framför de käraste o finaste man har....

Och det har inte ens gått 2veckor än.


Vill typ bara gå o dö i nåt hörn....

Snurrsnurrsurrsnurr

Livet alltså...!
Vad är tanken egentliegn? Hur ska man hinna med? Och besluta rätt...

En chans till en ny fyrbenting...
En nyny fyrbenting. Inte ens en Tjabben och ingen till terrierist som jag tänkt, men en helt ny.
Är det bara valpsjuka?
Nä.. inte bara, men nog mycket... Gillar rasen mer o mer, och tror nog hon skulle passa in hos oss.

Men så var det det där med tajming,,,
Och med jobbet o mina jobbtider...
Att jag vissa dar inte kommer hem alls... Att jag vissa dagar kommer hem mitt i natten...!
Och det där med människovalpen.. Min finaste fina!
Fortfarande väldigt liten. Finns energi och ork för dubbelsmått?!
(samtidigt som lilllurven förberett oss, men hon är ju vuxen nu = Lättare?!)

Tänk om...
Jaa, tänk om.
Tänk om vi skaffade oss en såndär bra sele!
Tänk om jag hade ett "normalt" jobb...


JA, det är typ de enda tänk om-tankarna jag kan komma på!?!

Är det då dags att söka sig nånannanstans?
Kluven.. Åååh så kluven...
Men det blir bara sämre och sämre där jag är(eeh, var innan jag gick hem)... Får mer o mer ångest o klump i magen av alla nyheter på jobbmailen (borde nog aldrig ha tittat. Bara varit Helt o Hållet föräldraledig!)

Och då är frågan var ska jag söka mig?
Finns så mycket spännande... Men som nog aldrig skulle ge mig chansen heller...
Behöver körkort!
Och oftast massa utbildning... OCh ännu mer så behövs det lite mer Ego och Tro på sig själv! MOD. Mod att våga ta plats. Mod att våga chansa.

Och det där modet... Njaaa...
 Och då känns det som det är så jag funkar..  Fejkar o kör på, livrädd att nån ska se igenom ;)

Och så den där andra önskan då... Drömmen...
 Om en liten männskovalp till!
En ny liten MiniVi :)
Samtidigt kan jag få skuldkänslor..  att nån skulle tro att den underbara fina MiniVi vi fick inte skulle vara bra nog. Att man ska nöja sig.
Men vill ju gärna att hon växer upp med syskon... och allra helst flera syskon ju! Min stora dröm.
Men så kommer den där tron på sig själv igen.... "orkar jag med flera?!" "kommer jag hinna med flera" "kan vi ens få flera"
Och så insikten om att den vi har är ju världens finaste fina! Känns som vi är så otroligt bortskämda med denna fantastiska skatt!
 Hur skulle man kunna toppa det liksom ;)
(O tänk om nästa blir alldeles tvärtom, kaos o panik o ledsen hela tiden...! Hur skulle man kunna tackla det efter att varit så bortskämd med en glading?!;))

Och om man skulle försöka sig på bebisverkstad... Hur skulle det gå med en ny fyrbenting?! Hur skulle det gå med ett nytt jobb?
Kanske bäst att stanna kvar.... Njuta av att liggandet ;) och om det vill sig, få gå hem ett par månader (år) igen, o på så vis slippa underbemanning, skit-arbetstider och bara få finnas där för familjen..!


Jaa... om jag inte var så förbannat feg (och i ärlighetens namn: Lat) så borde jag kanske starta eget egenligen...
Nåt eget som man kan göra hemifrån...


Ja, den som ändå visste vad en skulle bli när en blev stor....!
Jag önskar att jag inte krånglade till det så mycket hela tiden...
För det är väl det jag gör mest?

Jag är så glad o tacksam över att ha ett fast arbete! Att jag har min underbar familj, med 2- och 4-benta så som varit mitt mål!
Jag har aldrig drömt om att göra karriär eller ha super högavlönatjobb,
min stora dröm har alltid varit att få ha en egen hund.
Att få förlova och gifta mig (iofs drömde jag då om att bli friad till, och inte va den som friade men men ;))
Att få vara gravid! Att få se min stora kärlek hålla i en MiniVi! Att själv få hålla i min MiniVi...
 Att ha ett jobb så jag kan försörja min familj! Att ha råd och tid till mina nära o kära!

Och egentligen...
Det är ju det jag har.
Jag är ju där. Nu!!

om man bara kunde ta o sluta grubbla över detaljer... o oroa sig.. ha skuldkänslor...
 För jag undrar hur mycket de tankarna skulle släppa om man skaffade sig ett "normalt" jobb.
 (Finns det "normala" jobb med "normala" tider fortfarande?!)
Jag undrar om jag inte alltid skulle känna att jag inte riktigt räcker till hela vägen..!?

Men det skulle nog underlätta...
Iaf delen "ha tid till mina nära.."


Tänk ändå... Helt sjukt hur välsignad man kan vara att detta är ens största bekymmer...
 Att byta jobb eller inte!