inget svar än...

O blir lite nervös och orolig när mor säger sig ha en känsla att det blir nej...

Fast egentligen är det väl lite väntat.... Av all skit man läser i tidningar och hör om...
Hur de nekar cancersjuka, föräldrar vars barn har dött och krigsskadade soldater...!
Vad är det för sjuuuk värld vi lever i?!?!

Näe.. usch o fy...
Hoppas och önskar ändå att de ska tänka om. Inse och förstå..!


Jag har ingen magkänsla alls...
Brukar ju ha jag med... Men ingenting nu. Mest tom på nå vis...
Tom, nervös och orolig....
Även om det blivit bättre. Har tack vare egen "terapiskrivning" fått det lite under kontroll...
Och så min vanliga... "Orka slösa energi på tråkiga känslor... särskilt när man inte vet"

Så det är bara att fortsätta vänta...

Än mer väntan...

o nervositet.. och oro...
var inte alls den 20e beslut skulel fattas, utan ärendet ska upp den 27e.

Gaaah....
Hoppas verkligen de läser på allt nu då och kan tänka om...

Imorgon...

Imorgon är den stora dagen.
Dagen då försäkringskassan ska fatta ett beslut.

Oron tar så smått fart igen... Försöker hålla den i schack, men som sagt är inte det min starkaste sida tyvärr...
Jag hoppas och önskar att de ska tänka om, att de ska fatta rätt beslut.
Att de kan ta till sig all informationsom faktiskt getts dem. Från alla som vart inblandade...

Huuu.. läskigt.
Fortsätta att försöka andas normalt. Och hålla tummarna!
Hålla alla tummar som finns...!
Usch, nervöst....

Men bara att hålla fokus på att även om beslutet blir dåligt, så löser vi det!
Vi ska överklaga! Vi ska stötta och hjälpas åt!


Hoppas de har något förnuft i sig de där människorna,
som imorrn ska besluta om framtiden för min kära mor...

Sjukt läskigt att tänka på hur mycket någon helt annan kan påverka ens liv.

Näe.. andas var det.
Andas och hålla tummarn!

Svårigheter...

I söndags försökte jag mig på något som kvinnor (ja, män kasne oxå) ska vara väldigt bra på...
Fejka...
Hålla en fin fasad.
Le och låtsas att saker och ting är bra.

Och herrej*vlar...
det var inte lätt!!
Jisses.. Hur lyckas man?
Försökte undvika ögonkontakt med alla utom möjligen kunderna...

Näee.. det var svårt..
Jag är nog för mycket öppen bok...
Oro som jag inte riktigt vet hur jag ska hantera.
Ilska och ledsamhet, som jag inte heller vet vad jag ska göra av...

Vill hjälpa till. Vill underlätta. Finnas och stöda...

Men så börjar jag bara gråta... Och kan inte komma på lösningar alls.
Fan så arg och trött jag blir på mig själv.
(vilket inte heller hjälper mot gråten)

Så söndagen var alltså ingen vidare bra dag...
Och efter en fejkande arbetsdag ovanpå förmiddagens oro så var jag heeeelt slut när jag väl kom hem... Kroppen gjorde ont.. själen gjorde ont... Och jag trodde flera gånger att jag skulle kräkas!
Insåg att jag nog inte ätit, så det blandat med allt jobbiga blev inte så bra.
Slutade iaf med att jag däckade i sängen, helt utmattad...

Vilket var rätt skönt... ger en drömlös natt, så man för några timmar slipper undan.

Sen blev det en ny dag.
Fortfarande oro.... Men förhoppingsvis kan jag lära mig handskas med den...

Och det kommer ju lösa sig.. På nåt sätt...
Min älskade familj...
De är bäst.
Och förtjänar så mycket bättre!!

Men vi löser det här..! Tillsammans!
på nåt sätt....

vill.. önskar...drömmer...

Så mycket i huvudet...!
Vart ska allt sluta?

"ingen som vet, ingen som vet"

Haft en rätt bra dag. Kort och fin jobbardag(morgon) från Gävle.
Sov för första gången tokbra på hotellet!
sen fixade jag lite smågrejer innan jag tog mig hemåt kärr.

Mor väntar fortf på svar från försäkringskassan...
usch... Önskar jag kunde göra nåt. Vet att hon mår dåligt av väntan...

Att man kan få behandla folk så här?!!!
Visst.. säkert många de har att "utreda", men va fan... Folk försöker ju ändå ha ett liv oxå! Och framför allt har man ju fortfarande räkningar som kommer....


Nä, blir riktigt upprörd och ledsen när jag tänker på det...! :(
så ska väl försöka lämna de tankarna just nu och bädda ner mig i sängen och fly in i böckernas värld istället...


Godatt världen