I söndags försökte jag mig på något som kvinnor (ja, män kasne oxå) ska vara väldigt bra på...
Fejka...
Hålla en fin fasad.
Le och låtsas att saker och ting är bra.
Och herrej*vlar...
det var inte lätt!!
Jisses.. Hur lyckas man?
Försökte undvika ögonkontakt med alla utom möjligen kunderna...
Näee.. det var svårt..
Jag är nog för mycket öppen bok...
Oro som jag inte riktigt vet hur jag ska hantera.
Ilska och ledsamhet, som jag inte heller vet vad jag ska göra av...
Vill hjälpa till. Vill underlätta. Finnas och stöda...
Men så börjar jag bara gråta... Och kan inte komma på lösningar alls.
Fan så arg och trött jag blir på mig själv.
(vilket inte heller hjälper mot gråten)
Så söndagen var alltså ingen vidare bra dag...
Och efter en fejkande arbetsdag ovanpå förmiddagens oro så var jag heeeelt slut när jag väl kom hem... Kroppen gjorde ont.. själen gjorde ont... Och jag trodde flera gånger att jag skulle kräkas!
Insåg att jag nog inte ätit, så det blandat med allt jobbiga blev inte så bra.
Slutade iaf med att jag däckade i sängen, helt utmattad...
Vilket var rätt skönt... ger en drömlös natt, så man för några timmar slipper undan.
Sen blev det en ny dag.
Fortfarande oro.... Men förhoppingsvis kan jag lära mig handskas med den...
Och det kommer ju lösa sig.. På nåt sätt...
Min älskade familj...
De är bäst.
Och förtjänar så mycket bättre!!
Men vi löser det här..! Tillsammans!
på nåt sätt....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar