olätt :)

Ibland är det allt annat än lätt att vara en Cecla...
Särskilt en Cecla som är förälskad i en man långt bort (fast inte såå långt bort längre förstås)

Jaja.. det här emd distansförhållande är inte lätt.
Även om det är som vår vardag vid det här laget...
Det liksom rullar på.
Oftast skönt, att det funkar så bra.

Men ibland trillar jag dit... Dit där nere... I mörkret.
Arg o ledsen och orolig för framtiden.
Ska vi nånsin kunna flytta ihop? Ska vi nånsin få påbörja den där familjen vi drömmer om?

Sist jag skrev hade jag brakat ihop igen..
Jag har ju alltid tänkt och trott att jag skulle skaffa barn relativt tidigt i mitt liv... Önskat mig iaf 1 barn innan 30.
(ja ja... det är ju fortfarande 4 år kvar... MEn vet ni hur fort det går?!?!?)


Var väl mest avundsjukan som blandades med tankar inför oss och vårat...
Har varit omgiven av magar på senaste.. vart jag än tittat.
Sjukt kontsigt!! :)
Och sist jag skrev hade jag precis fått reda på att det väntas barn i min bekantskapskrets.

Blev lite mycket.. :S :) Lite "o när ska vi få?"


Känns jättelarvigt! Såhär efteråt...
Vill ju inte stressa fram. Och speciellt larvigt känns det när jag vet så många som har svårt att få barn, fast de bor ihop och har det bra.
Och so far vet vi ju inget om hur det ser ut för oss i den bemärkelsen...
Så känns lite larvigt att klaga/längta/oroa/önska redan innan...

Äsch... jag vet inte...
Nu ska jag ta en värmande dusch iaf!!