3 och snart en halv månad

Så länge har min minilurv funnits i min värld
(jaa.. de första 8,5veckorna bodde hon förstås inte hos mig... Men hon fanns!)

Tiden går så fort :)
Hinner knappt med.. Men det gör jag ju aldrig känns det som.
Så otroligt roligt att faktiskt ha få¨tt min egen hund äntligen!
Så roligt att se henne utvecklas... Hon har ju blivit jättestor! :D fast hon är liten...

Ett riktigt yrväder äre.. Med myyycket egen vilja! Inte alltid helt lätt att ha att göra med.. försöka träna/leka när hon hittat nåt annat att roa sig med.
Ibland (rätt ofta?) verkar hon tycka att jag inte behövs till nåt alls.. Hon kan ju så bra själv hon.

Tills hon blir trött o vill ligga i famnen... i knät. Myshund ;)

Idag har vi iaf kommit en bit påväg!
För första gången har vi lyckats leka tillsammans! Utan att hon får tokryck o börjar bita i mig. Vi busade o lekte, dragklampade om racconen som är nya favvoleksaken..
O när den for iväg eller jag slängde den, sprang hon efter och kom sedan tillbaka med den till mig så vi kunde fortsätta!! :D
Wiiieeehhh, vad roligt det var! Att få vara kul att hänga med ;)

Har jag försökt kasta leksaker/bollar innan har hon kastat sig efter o sen lagt sig därborta o lekt vidare på egen hand :)

Mm, vi kanske kan lära oss apportera trots allt! ;)
Nu är hon utslagen i soffan. Vi ska nog ta o bädda ner oss... O imorrn njuta av ledig dag ihop!
Bara hon o jag!! :D

(o disken... o tvättstugan... o matlådefixandet...)

facebook-timetravel

Jaha.. mitt bråkinternet fuckade up sig nu, så hela inlägget försvann...
Var iaf om folk från förr... Snubblade in via fejjanvänner, till andra... vänner... sånna man en gång känt. "spöken" från förr.
människor som varit så nära, så nära... Som man nu inte har kontakt med alls.
Som man idag inte känner alls längre...
Från att ha varit närmast, så att man känt dem bättre än sig själv, så är man nu främlingar...!

Bortglömda?!

Aldrig här... Här hos mig.
Men sitter tyst på min sida om skärmen. Inegn vänförfrågan...
Vill inte störa i deras "nya" liv.
Vi känner ju inte varandra längre...

Men kul att se dem. Även om dte är "i smyg", på håll...
Se de magiska bruna ögonen igen. En söt o blyg pojk som vuxit upp till en man. En riktig man. Snygg. Med ett självsäkert uttryck, ett uttryck som säge ratt "nu känner jag mig. jag vet vem jag är"
Spännande att se vad som hänt :)

Och en bästa vän, då när ingen annan fanns, som nu blivit vuxen kvinna med en dotter som snart är i "vår ålder".. som vi var då... :)

Tänk vad livet gör med en. Hur olik man är nu från då... Allt man varit med om på vägen... allt som format en...!
hur kan vi ha levat och verkligen trott på allt vi trodde då! Snacka om att vi inte hade nån koll alls :D
Men det är väl meningen :)

Precis som det är meningen att man ska möta många, många ska dela ens liv innan det är slut..
Somliga delar det länge, länge... Somliga bara några år... Somliga bara några månader/år...
Men är nog lika viktiga allihop :)

(utom de energitjuvar som tyvärr finns... De få som man lyckats lämna bakom sig, fast som man borde ha lämnat för länge, länge sen...! De man skulle ha gått ifrån och inte sett sig om efter alls...)
(men jag antar att de också har sin poäng i sin livshistoria...! Poäng som att lära sig hur man vill bli behandlad, vad som är ok, att man klarar sig bättre själv, att sätta gränser... Att lära sig att man faktiskt är stark!)

nä... fortsätter tänka på de trevliga "spökena", om tiden då som jag nu kan le åt. Glädjas över. Känna litet, litet stygn av sorg över förlorad kontakt... men ändå vara så nöjd över hur livet blev :)

Ensam hemma....

Cecla är ensam hemma... Och saknar sina finaste... Massor..! :) Min lilla Mekå-familj ;) (Mehkå/Mekhå..?)

Oj, länge sen...

Så var semestern slut.. Och vardagen är åter här.
Nästan avklarat hela min första vecka tillbaks på jobbet. Bara lör och sön kvar.
Idag är det ledigt. Skönt!!
Jag njuter av att få vara med min lilla Fixa! :)

Hon är helt utslagen efter veckans äventyr... Att varje dag vara med minst tre andra hundar, springa och busa! Lära sig, sakta men säkert, hur man beter sig med andra. Hur man beter sig med andra när man är kopplad.
Mm, mycket mycket nytt och spännande.

Så idag har vi en vilodag mest.. Strax dags att åka hem till Kärr och pyssla lite med mor.

Saknar semestern... Visst vädret var inte det bästa.. Men hade det underbart ändå!
En alldeles egen liten hund och min älskade som sambo! Nästan hela semestern!! :D
Underbart att ha haft honom här. Mest underbart att se honom och lillaFixa ;)
Hihihi.. så söta ihop!

Önskar han snart är här igen. Att vi kan bli sambos på riktigt :)
Kanske på g nu... Den som lever får se.

Tills dess får vi lära oss att leva i den här vardagen, hoppas på att jag inte förstör hunden allt för mycket med mina oregelbundna tider ;)
Men det kommer nog gå bra.. Som tur är har jag ju lillasyster som kan ta hand om henne.
Och blir nog ännu lättare när hon blir större och kan va hemma lite längre tid.

Ja, det har inte bara varit härligt med valp förstås...
Det är mycket jobb. vi har haft våra små duster.... Det är inte lätt att vara en liten nyfiken valp och en vuxen människa.. vi tänker inte lika alls ;)
Och mest blir det "bråk" för att vi inte förstår varandra... Frustrerande som bara den...
Att man kan känna sig så maktlös ibland.

Men vet ju att även det hör till! Och nog bara nyttigt för mig att lära mig att ha mer tålamod.
Inte det lättaste, jag är verkligen inte så bra på det där med tålamod ;)
Men hoppas på att bli bättre! Jobbar på det!!

Nä, dags att packa ihop oss o fara till kärr!