facebook-timetravel

Jaha.. mitt bråkinternet fuckade up sig nu, så hela inlägget försvann...
Var iaf om folk från förr... Snubblade in via fejjanvänner, till andra... vänner... sånna man en gång känt. "spöken" från förr.
människor som varit så nära, så nära... Som man nu inte har kontakt med alls.
Som man idag inte känner alls längre...
Från att ha varit närmast, så att man känt dem bättre än sig själv, så är man nu främlingar...!

Bortglömda?!

Aldrig här... Här hos mig.
Men sitter tyst på min sida om skärmen. Inegn vänförfrågan...
Vill inte störa i deras "nya" liv.
Vi känner ju inte varandra längre...

Men kul att se dem. Även om dte är "i smyg", på håll...
Se de magiska bruna ögonen igen. En söt o blyg pojk som vuxit upp till en man. En riktig man. Snygg. Med ett självsäkert uttryck, ett uttryck som säge ratt "nu känner jag mig. jag vet vem jag är"
Spännande att se vad som hänt :)

Och en bästa vän, då när ingen annan fanns, som nu blivit vuxen kvinna med en dotter som snart är i "vår ålder".. som vi var då... :)

Tänk vad livet gör med en. Hur olik man är nu från då... Allt man varit med om på vägen... allt som format en...!
hur kan vi ha levat och verkligen trott på allt vi trodde då! Snacka om att vi inte hade nån koll alls :D
Men det är väl meningen :)

Precis som det är meningen att man ska möta många, många ska dela ens liv innan det är slut..
Somliga delar det länge, länge... Somliga bara några år... Somliga bara några månader/år...
Men är nog lika viktiga allihop :)

(utom de energitjuvar som tyvärr finns... De få som man lyckats lämna bakom sig, fast som man borde ha lämnat för länge, länge sen...! De man skulle ha gått ifrån och inte sett sig om efter alls...)
(men jag antar att de också har sin poäng i sin livshistoria...! Poäng som att lära sig hur man vill bli behandlad, vad som är ok, att man klarar sig bättre själv, att sätta gränser... Att lära sig att man faktiskt är stark!)

nä... fortsätter tänka på de trevliga "spökena", om tiden då som jag nu kan le åt. Glädjas över. Känna litet, litet stygn av sorg över förlorad kontakt... men ändå vara så nöjd över hur livet blev :)