Hopp i hjärtat

Igår kom det på tal igen..
Han frågade: Vad är det för möbler jag ska ta med upp till dig?!

Wiieeehh, hjärtat gjorde volter igen!
Hela den här resan går fruktansvärt segt, har ibland undrat om han egentligen vill då... Eller om det just bara är jobbfronten som inte verkar gilla honom.

Men det är fortfarande på! :)
Lycklig, lycklig, lycklig :)


(mindre lycklig när det tidigare i helgen kom på tal att det kommer va bökigt med spontanfikabesök om han flyttar till mig... Att vi skulle va så långt bort då...)
Jag sa ingenting....
Känner inte riktigt ork o kraft att ta den diskussionen med gänget...

Men glad att Han ännu inte gett upp iaf :)
innan vi ens försökt :)

Helgen

Vi har fortfarande inte gått just där.
Där där det hände...
Men hjärtat bultar inte lika intensivt längre.
Lugnet tar över mer och mer.

Det är skönt! Riktigt skönt.
Vi måste väl ta oss dit iaf en gång innan vi far hem igen. Men det är en annan dag.

Nu till helgen!
Vilken fantastisk helg. Vilken fantastisk hund!! :D
Hon har imponerat sådär otroligt igen!!
Varit på kalas och varit jättetrevlig.
Ett endast upp-i-ansiktet-kasthopp, men det var på en välkänd bekant (som liite tiggde om det) så det ser vi inte som ett misslyckande alls :)

Mm.. Jag är så himla glad och nöjd att hon börjar lära sig lite behärskning :)
We will keep going!!

Jobb med sig själv..

Har, gasnka länge egentligen, vetat att jag har lite "issues".
Saker jag verkligen behöver jobba på med mig själv.

Detta har blivit sååå mycket tydligare dessa senaste månaderna...
Ojoj..
det jobbigaste är att det handlar om att både släppa på de giganstiska krav jag av någon anledning har på mig själv. Samtidigt som jag känner att jag måste ta i lite mer med vissa krav på mig själv.
Att jag ibland är helt oacceptabel..

Är det konstigt att man blir knäpp i huvudet då?! :)

Nä.. men seriöst...
vet inte riktigt hur jag ska börja.
Om man ska stapla upp allt.. Göra någon lista liksom...
Hur man går från tankar till aktion!?


Största bekymmret nu (för ja, jag börjar känna att det är ett riktigt bekymmer!)
är min nervositet.. min oro... Och efterdyningar av vår incident från sist jag var där.
Känner mig redan lite skakis för att åka tillbaka...

Jag vet ju att allt är löst från då. Allt gick bra.
Men ändå får jag lite, liiite ont i magen.
Och som sagt småskakis händer...

Och så vill jag ju absolut INTE vara...!
Det har tillomed lett till nervositet och oro för vår kompismiddag på lördag!
And what's that about liksom!!?!??!

Nä.. Försöker andas... Försöker vara lugn.
Vet ju att det bara pga mig o mina reaktioner lätt blir så som man oroar sig för,.,. Att det blir jobbigt.. svårt... okontrollerat..!
Tönkte att jag kanske måste ta itu med dessa tankar och känslor på något sätt..
Men vet inte hur...
Så känns som det mest blir det där vanliga.. att skjuta undan.. förtränga...
Stänga in de jobbiga känslorna bakom en stor port och försöka låsa dörrn...

Och det är ju inte så hälsosamt kasnke.. Man vet ju att det inte försvinner då. Bara sparas och ligger o gror....

Men kan sådant här verkligen försvinna?
Om man vet hur man ska ta itu med det hela, försvinner det verkligen då? Helt?

man borde väl fortfarande va lite lätt ärrad för livet..?
Annars kan man väl inte ha lärt nåt? eller?? :S

Hunderi

När jag var liten var mina föräldrar aktiva inom hundvärlden. Vi var nere på klubben ofta, far var domare, kursinstruktör och mor var med i sekritariatet när det var tävlingar. Plus att de tränade våra egna. Så jag är smått uppvuxen nere på klubben i Tyresö.

Och nu har jag själv hund. Och igår for jag och lillasyster iväg till Ågesta, för att träna lite själva.
Jag o Fixa tränar ju rätt lugnt, eftersom hon är så liten än. Medan syster o hennes hund jobbar järnet på agilityplanen.
Det var iaf riktigt kul att få vara ute på plan igen. Kände mig som fem-sju år igen :)

Och min minilurv var fantastiskt duktig! :)
Hon vill verkligen vara med också, o göra!
ja, riktigt härligt att vara ute och aktiv med en livsglad lurvig valp!

Vi har aktiverat oss lite idag med, med en liten promenad med hundkompisar här i våra hoods ;)
Och sedan en liten stund i lokalen med övningar. Så nu har jag en smått utslagen valp i soffan. Sötaste någonsin :)

Det bästa jag gjort någonsin!
(även om det resulterar i att man inte får så mycket sovmornar man skulle kunna ha annars ;))
Tur att jag kan sova lite när som! (brukar bli nån timme till efter hennes frukost, perfa!)

Nu ska vi avnjuta två veckor tillsammans!
Så otroligt skönt att jag har lite ledigt nu. Välbehövligt.
har varit så trött, så trött.. och bara jobbat en massa känns det som.
Så nu ska vi hitta tebaks... Andas, njuta av vacker höst och hitta på skojigheter!

Ett stycke tältning innan snön kommer kanske?!