Har, gasnka länge egentligen, vetat att jag har lite "issues".
Saker jag verkligen behöver jobba på med mig själv.
Detta har blivit sååå mycket tydligare dessa senaste månaderna...
Ojoj..
det jobbigaste är att det handlar om att både släppa på de giganstiska krav jag av någon anledning har på mig själv. Samtidigt som jag känner att jag måste ta i lite mer med vissa krav på mig själv.
Att jag ibland är helt oacceptabel..
Är det konstigt att man blir knäpp i huvudet då?! :)
Nä.. men seriöst...
vet inte riktigt hur jag ska börja.
Om man ska stapla upp allt.. Göra någon lista liksom...
Hur man går från tankar till aktion!?
Största bekymmret nu (för ja, jag börjar känna att det är ett riktigt bekymmer!)
är min nervositet.. min oro... Och efterdyningar av vår incident från sist jag var där.
Känner mig redan lite skakis för att åka tillbaka...
Jag vet ju att allt är löst från då. Allt gick bra.
Men ändå får jag lite, liiite ont i magen.
Och som sagt småskakis händer...
Och så vill jag ju absolut INTE vara...!
Det har tillomed lett till nervositet och oro för vår kompismiddag på lördag!
And what's that about liksom!!?!??!
Nä.. Försöker andas... Försöker vara lugn.
Vet ju att det bara pga mig o mina reaktioner lätt blir så som man oroar sig för,.,. Att det blir jobbigt.. svårt... okontrollerat..!
Tönkte att jag kanske måste ta itu med dessa tankar och känslor på något sätt..
Men vet inte hur...
Så känns som det mest blir det där vanliga.. att skjuta undan.. förtränga...
Stänga in de jobbiga känslorna bakom en stor port och försöka låsa dörrn...
Och det är ju inte så hälsosamt kasnke.. Man vet ju att det inte försvinner då. Bara sparas och ligger o gror....
Men kan sådant här verkligen försvinna?
Om man vet hur man ska ta itu med det hela, försvinner det verkligen då? Helt?
man borde väl fortfarande va lite lätt ärrad för livet..?
Annars kan man väl inte ha lärt nåt? eller?? :S
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar