Tagit ett djupt andetag.
Tror jag fått ut frustrationen...
Det här fungerar inte.
Det inser jag.
Hur gör man då för att komma vidare? Hur tänker man nytt?!
Något måste iaf hända.
Jag blir tokig.
Hon blir tokigare...
Ja, inte blir hon tryggare och lugnar ner sig när jag blir tokig iaf.
*suck*
Undrar oxå vad som hände? Hur det blev så extremt... Är det bara pga första löpet? Massa nytt?
Troligen har jag ju bara mig själv att skylla.
Så ja, nu får vi ta och börja om!
Och jag måste få igång hjärnan på nåt vis så jag kan börja tänka nytt.
Prova nytt.. Så vi kanske kan komma någonstans :)
Hon är ju super! Jag måste bli bättre på att hjälpa henne i dessa situationer!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar