Hon är så söt när hon snarkar... :)

Mitt lilla yrväder till minilurv.
Sitter i soffan och inväntat eurovision, och fnular på vår långa promenad tidigare.
Medans Fisen ligger helt utslagen brevid och snarkar för fullt ;)

Gullrumpa! :)

Tänk att hon snart är ett år. Galet!
T'änk vad långt vi faktiskt kommit ändå.
Visst, hon är fortfarande världens yrväder. Och får sina tokryck och beter sig som världens barnunge ibland; inte lyssnar, bara leker och kan bli så gaalet frustrerad när hon inte förstår eller något inte går...

Men det märks att hon även vuxit upp en del.
Hon har lättare att koncentrera sig. Man ser tydligt hur hon, iaf ibland, verkligen tänker sig för innan hon gör.
 Ja, hon är helt fantastisk!
VIsst, lååångt ifrån fullärd (o inte jag heller)
och vi har maaaassor att öva på!

Bla att kunna vara såhär himla duktig som hon varit nu på promenaden, när vi är bland folk vi känner...
Bland hundar vi känner.. :)
 Ja..  helt enkelt kunna chilla lite mer när vi inte är ensamma. Hon går så lätt upp i varv och bara vill busa och rusa runt med sina polare.
Men ja..  jag är så nöjd efer promenaden.
hon har gått superfint i långlinan. Lyssnat. Och vi har passerat 6 hundar helt utan problem! Utan minsta ryck, ynk eller gnäll :)  *Stolt*  (iofs några hundar som var svårare att passera o lite ynk.. men det tänker vi inte på nu ;))
Och så träffade vi på våra vänner plötsligt, vilket var trevligt! Fixa tyckte det var jobbigt dock, då de inte hälsade på henne alls. Vi satt och pratade med dem rätt länge och hon fick bara stanna vid min sida heeeela tiden... vilken tråkmatte! (då vart det ynk o gnäll ;) Hon viiisste ju vilka det var... och L har ju aaaalltid gott godis) ja, det var nog inte så lätt för min lilla lurv. Men ack så nyttigt tror jag nog :)

Det måste vi nog oxå öva mera på.
Mmm... Man kanske egentligen borde skaffa sig ett "riktigt", "vanligt" jobb så man får lite mer regelbunden tid för hundträning....

(Men jag älskar ju mina tåg med :))

Sambo(-ish ;))

Har egentligen jobbhelg, men då jag inte mår så bra så har jag snällt fått stanna hemma denna helg.
Och lite trevligt var väl det ändå, för i fredags kom fästmannen med ännu ett flyttlass.
 Japp, nu kommer han upp! :) Vi ska äntligen få bli riktiga sambos!

eller ja, typ iaf... Sambo-ish.. ;)
Då han fortfarande har jobbet kvar nere i Östergötland så kommer han väl mest bo hemma på helgerna till en början. Lite långt att pendla varje dag...
Men det är ju bara att gilla läget. klart han ska ha kvar sitt jobb så länge han orkar i jakt på nytt, lite närmare. Och just nu är det väldigt spännande på hans jobb och han har chans att få utveckla sig inom en annan metod så det är ju bra. Särskilt eftersom han så gärna vill lära sig om det.

Så det blri väl mer sambo på deltid ett tag... Men det är vi ju vana vid :)

Vad jag inte är van vid dock är att vakna upp i dubbelsängen i detta pluttsovrum här. Haha...  var lite förvirrad imorse när jag vakna (att mitt huvud bråkar med mig underlättade inte heller)
men det känns ju onekligen lite lyxigt med en så stor säng :)

Ja, så nu sitter jag här hemma.. Känner mig inte helt kry men kan inte låta bli att le när jag ser mig omkring i detta flyttkaos med lådor o prylar ;)
Så nu har jag, iklädd morgonrock o raggsockor, tillbringat lite tid framför datorn och kikat efter festlokal till vårat bröllop nästa år...  Vi såg en lokal som redan nu är bokad till "vårat" datum. Så det känns som vi redan ligger lååångt efter i planerandet... :S  Men det ska väl gå det med... Så länge man hittar nånstans där alla får plats så är jag nöjd :)
 Men nu blir det nog lite sovpaus igen. Med förhoppningen om att huvudet snart blir snällt igen....
   Godnatt...

Klockan tickar..?!

eller larmar? :)

Igår var jag på möte på jobbet. Satte mig vid en av mina favvo-kollegor (pga trassel med t-banan var jag en halvtimme sen till mötet) ett snabbt hälsande blev det alltså innan jag försökte sätta mig in i vad som diskuterades... Men på detta snabab hälsande och den hastiga blicken så fick jag i huvudet upp tanken "Hon är gravid"

Jag vet inte vad det är med mig egentligen.. Men jag har nog någon konstig superkraft eller så, för det är flertalet tillfällen då jag inte blivit förvånad vid gravidbesked då jag på nåt vis redan vetat... Utan att jag riktigt vet varför, så drar min hjärna slutsatser...

Känns lite dumt ibland. Och kosntigt...
Iaf visade det sig senare, lagom till första bensträckaren, att hon är gravid!
(hon hade huvudvärk och blev erbjuden en värktablett som hon då tydligen inte kunde ta pga graviditeten)
 Jättekul, såklart! :)  Hennes tredje barn då.

Och efter det mötet kunde jag knappt tänka på annat....
Jag drömmer ju om en stor familj. Minst tre barn (hur jag nu egentligen ska klara det jag som är rätt mesig när det kommer till smärta... :S  O tålamodet är nog inte världens bästa för föräldraskap ;))
 Men jag har ju alltid sagt att jag ska gifta mig innan det blir till att försöka få barn.
men då undrade jag om det skulle va så hemskt om man skulle bli gravid innan... Det var som att dte inte var så viktigt. Att familj och en liten bebis var större än "bara ett bröllop".
 Ja, jag har nog blivit riktigt bebissjuk helt enkelt.

Vilket är riktigt läskigt!
Graviditet är ingenting som händer för alla. Hur gärna man än önskar och vill, så är det ju inte alltid det funkar så som det står i alla böcker. bara för att man vill så får man inte.

Fast o andra sidan kan man ju inte låta sig skrämmas utan att ens försöka först kasnke :)
Men jag kanske ändå ska invänta giftermålet först ändå. Och en bröllopsresa där man bara har varandra och inte undrar o tänker på hur ens barn har det hemma (för det VET jag skulle bli fallet ;) iaf för min egen del)

Men helt klart..  Jag önskar oss en liten bebis. En helt egen person att dela våra liv med :)

Tur att vi har vår lilla LillFis sålänge ;)