Urk...

Mår illa...  massa...

Jäkligt taskigt när man precis fått bevis på att illamåendet bara är fejk...
 Inbillat?  fast nä...  iaf inte idag...

Kan iofs ha o göra med att jag inte hunnit med frukost...
kan också ha att göra med att jag har ont... o vet att det snart kommer göra än värre ont...

OCH så ska jag jobba typ tio timmar i sträck idag..

Kul   ... ... ...

Alltså..

det här med sex..!

Ja, lika bra att skriva det rätt ut så man hinner ångra sig om man inte vill läsa inlägg med risk för TMI, to much Information...

det är bara det att jag funderat en hel del på detta ämne..
Sex.
Och kanske mest preventivmedel.. O då mer specifikt minipiller (som jag har varit användare av då jag inte får äta vanliga p-piller pga blodproppar i släkten o sådär)
Dessa har jag ätit i sisådär 10år.. Tills innan vårat bröllop.

Och såhär cirkus två-tre månaderna utan dessa dagliga piller...
Så mycket har ändrats! Jag är alldeles förundrad.
Mest av allt; gladare, mycket mindre finnig hy (jaa.. ansiktet bär ju fortfarande spår efter tiden som var, men skillnaden är verkligen enorm!) och mycket mera sexlust!

Det är ju alldeles fantastiskt! O jag kan knappt förstå... Hur mycket har man då missat egentligen på dessa år med piller som stört om i hela ens kropp??

Min första tanke när jag märkte skillnaden var
"Jaha..  ja nu blri vi väl gravida det allra första vi blir o sen blir jag alldeles hormonig och anti alternativt sjukt nojig över det lilla,lilla livet inuti att jag inte kommer vilja ha mer sex"

o tanke nr två:
"Va fan ska vi göra, om vi har turen att få barn, när vi fått de barn vi tänkt oss... liksom blivit nöjda med barnaskaran hur stor/liten den nu skulle bli...? För jag vill ju knappast gå tillbaka till piller när jag nu fått smak på hur det är utan"

Konstiga tankar att tänka kanske, men jag kan inte riktigt rå för hur min hjärna fungerar... det är ju inte alltid så att jag  hinner med i svängarna själv. ;)

Men det är väl bara att vänta o se vad framtiden har att bjuda på..
Och jag har ju förstås hört att sexlusten kan öka när man är gravid också så tanke ett kan ju ha varit heltokig.

Sedan är det ju också det här med graviditet...
Efter bröllopet känns det som världens grej! Känner mig smått pressad o stressad ibland...
påtryckningar från alla håll o kanter... Givetvis i all välmening.
 Men jag kan inte undgå att påverkas av det...
Jag går o undrar hur många som faktiskt kollar o söker efter minsta tecken...  "vad köpte ni på loppisen?" "vad har hon i glaset egentligen" "är hon verkligen bara tjock eller är det inte lite bebisput på g?!"
 Lite extra knasigt kanske det blir eftersom min mage verkligen inte är platt... Och det är som att man är så intränad på att har ett par gift sig så är det lika med bebis-i-antågande.

O mitt i allt det kan jag då känna en press...
Tänk om vi inte ens kan få barn? Tänk om det inte är meningen att vi ska ha barn? Tänk om jag själv kommer, undermedvetet, förstöra våra chanser bara genom att oroa mig för om vi kan eller inte kan få barn?!

Och så tänker jag; kan jag inte bara få njuta av lite Amazing sex utan att efteråt tänka
 "undrar om det tog nu.."  "tänk om det var just denna gång det blev nåt.."

Jag avskyr när kommentarer letar sig in i mitt inre..
Det var inte alls såhär jag tänkte mig det hela. Jag har aldrig velat "planera in" att skaffa barn.
 För om man ska tänka efter o schemalägga livet jämt så kommer det ju ändå aldrig finnas någon "bra tid" eller "rätt tid" att skaffa barn...
hur o när än det blir kommer det bli världens omställning som man måste anpassa sig efter...

Jag tror också jag kanske blivit lite extra känslig för att jag ändå är så medveten om att barn är ingen självklarhet... Och så har jag nog blivit liiite mer nervös ju mer jag märker hur gärna min fina make vill ha barn..
  Jag vill ju verkligen inte göra honom besviken på något sätt...!

Det är ju dock himla tur att jag har fått just honom till make... Som tillskillnad från nojiga jag är cool och lugn, och tänker mer det blir när det blir o att vi inte behöver oroa oss för sådant nu.

Så ja, jag ska lyssna mer till min make och mindre till folk som vill ha lekkamrater till sina små, folk som granskar min kropp och folk som lite fint undrar är det inte dags för barn nu då när bröllopet är över.

(sen har jag iofs lite smånervösa i min närhet som nog mest tycker att graviditet kanske ska vänta tills maken har jobb i stan och faktiskt är hemma hela veckorna också... ;))

 Vem hade anat att det finns så mycket åsikter i världen?! I ens närhet?
vad mycket lättare det var när man var yngre...
   men guuuud så mycket bättre sex man har nu!! ;)


TMI slut.
Iaf för denna gång ;)

wedding,,

My mind did just play tricks on me...

Men det är väl ok, antar jag... :)
Svårt att liksom klura ut vad man tycker...
det kan ju liksom inte "kännas bra"...?  Samtidigt som det inte känns dåligt...

Men helt klart påverkar det ändå. Bara svårt att klä det i ord och klura ut hur man faktiskt känner sig...

Bröllop i fredags iaf.
Ett bröllop som också påverkade...
Det blev en mycket känslosam dag/kväll. Så mycket mer än jag hade förväntat och trott... :)
 fast så kasnke det innan hade lite med den saken att göra ;)

Men det var ett fint bröllop.
Det var roligt att se dem. Jag har nog aldrig sett dem se så kära ut nånsin :)
Och roligt att se min fina man stå där brevid dem.
 Stiligast i världen.

Han har verkat rusa runt i ett stort lyckorus hela dan/kvällen...
Så stolt... så glad.

Jag måste dock verkligen lära mig hantera denna supersociala man jag tagit till min.
 Lilla ego o känslosamma flickan jag kände sig lite ensam stundtals när han for omkring...
Hemskt!!  Usch.. jag var inte alls nöjd med mig själv då...

Men förhoppningsvis kan man väl bara bli bättre ;)


Nu i hemmets lugna vrå iaf...
Med vår underbara lilla Fis.
 Jag gillar när vår lilla familj är samlad på ett o samma ställe! <3 nbsp="" p="">

....

I wonder....

           Can it...

Does my mind play tricks on me?



I guess, time will tell....

Mycket och lite mer...

Så mycket som susar runt i huvudet...
Om livet. Förändringar..
Sånna man vill göra och sånna man kanske inte riktigt är lika glad åt...

Och hur ska man veta om det är rätt eller inte?
byta karriär...
till vad..?
när..?
Tänk om...
Och vad händer då..?

Kanske bättre att stanna...  lite till...
Det är ju ändå typ bland det roligaste jag vet :)
Och med de allra bästa jag vet :)
Kan man verkligen ha lika mycket tur med sånt en andra gång? ;)

Men samtidigt stör det så mycket i privatlivet...
Förstör... Gör så man missar så mycket...

eller är jag bara dålig på att planera min tid?

O när skulle det annars passa bra att se sig om lite?
 Nu... sen...? Före? Efter? Under?!
Man har ju ingen aning hur det kan bli.. När det kan bli.. OM det kan bli..

Tänker mycket...

Det ser så bra ut där.. De är liksom så himla passande till varandra.
Det kommer bli så himla bra. Hon hade inte kunnat hamna i en bättre familj :)
Jag är så kär i den här lilla människan i Norrpan. Så fantastisk.. så cool...
  som bara genom att finnas till ger så mycket mod.
Samtidigt som hon gör en rent skräckslagen...

Tänk på allt som väntar... Och att i alla tusentals dagar ha någon så speciell. Så kär.
  Att hjälpa o stötta alltid... men att våga släppa också..
Att vara tillräckligt vuxen för att vara en god förebild. Samtidigt tillräckligt "barnslig" för att fortfarande kunna vara lekkamrat...
Att lära allt som måste läras... Tänk om man inte kan allt?!
 Prestationsångest och bara lycklig förväntan på allt det - allt ihopblandat i en o samma röra..
O då är hon ändå inte ens vår :) (bara liiite ;))

 Men spännande att se...
Att vara brevid och betrakta.. Fundera...
 Hur ska man någonsin våga... Hur ska man räcka till...
Tänk om man inte är riktigt tillräckligt stor... att man är liite för ego..
Tänk om man blivit för bekväm?!?!
Tänk om man inte passar alls! Inte menad för det liksom..

Samtidigt som alla tankar slutar i
 "En dag är det vår tur. Förhoppningsvis..."

Ibland känns det som man knappt kan vänta... och ibland som att det nog vore bäst att växa upp lite till.. inse lite mer..
 Som vanligt, i min hjärna ;)
"Klart jag kan. klart jag klarar.   - klart jag inte kan... vad vet jag.. Hur hade jag tänkt det!?  Och när jag ändå är såhär splittrad i allt, hur skulle jag då kunna lyckas med nå vettigt i sammanhanget!"

Samtidigt som det känns bra att fundera, vill jag inte fastna i grubblerier...
  ska bara vara.., Ta dagarna som de kommer...
Man lär sig ju allt eftersom, anpassar sig.
 Njuter mest av livet nu (fast med en enda önskan att maken ska få jobb här hemma snart! Så vi får ha honom hemma på heltid!)
 njuter av det "normala" - det var länge sedan. Hade glömt hur det var! Knäppt.
Njuter av att vilja... att ha lust... Njuter av att se mitt ansikte i spegeln och se den stora förändringen! Se en fin spegelbild :) som bara blir finare o finare :)
 Njuter av att vara lycklig!

Fru. Hustru. Maka.

Helt otroligt.. :)
Helt magiskt!
Alltså jag har liksom inte ord som rätt kan beskriva det hela...
Dagen blev så otroligt mycket finare och bättre än jag nånsin kunnat drömma om!! :)

O det fast det började spöregna vid kyrkan så vi inte fick några vackra bilder från omgivningen, vi som sett så fram emot att få posera på ängarna.. vid muren... vid den stora eken.
Men så kan det gå :) Vi älskar ju regn båda två..  och jag tyckte ändå det kändes lite passande... Livet är inte sådär perfekt alltid. VI är inte sådär perfekta alltid. Det kändes liksom lite mer äkta på nå vis med regn.. (Plus att det luktade ju fantastiskt! Och jag behövde INTE dö värmedöden i brudklänning)


Det är lite som en salig blandning av lycka o lite sorg... eller lite ledsamhet...
Sorg o ledsamhet för att det gick så himla fort. Att jag ibland inte vet om jag minns allt,.. Om jag hann ta in allt verkligen... O så undrar jag vad för fint jag redan "tappat"...
 Och så min vackra, vackra klänning...!
Som den fick stå ut med mycket.. :) Så fin och snäll den faktiskt var! Och nu.. nu är det slut... o efter tvätt kommer den stängas in i sitt skydd igen och hänga i garderoben...
 När ska den få snurra runt i en dans igen? Få en att känna sig vackrare än nånsin?
Stackars den...
 Detta gör att jag lite funderar på att sälja/ge bort...
Men samtidigt... Den är ju min. Min klänning...! Min fina, fina klänning...

inte lätt att vara ego-girl. :)

Och så den här oerhörda lyckan! Att få se min fina, finaste MAN! :) Så uppklädd. Så nervös ;) så otroligt lycklig.
Att få se mina närmaste o käraste, så glada och så fina. Även de man inte träffat på länge...
Så otroligt lycklig över att alla hade det så bra, att kvällen blev precis så avslappnad och skön så som vi önskade.. Att den blev så mycket bättre än vad vi önskat! :)
Så lycklig över alla som hjälpt till att göra den kvällen till den bästaste någonsin!
 Jag grubblar o grubblar o grubblar över hur jag ska kunna tacka... Hur jag ska kunna få dem att förstå vad de gjort för oss.

Vi är verkligen så otroligt lyckligt lottade.

Och jag, jag är extra lyckligt lottad! Som fick gifta mig med denna fina man som dagen efter gav mig världens finaste morgongåva!
Jag fick verkligen kämpa för att tårarna inte skulle spruta okontrollerat:

En specialbeställd kopia av mitt älskade halssmycke! :D
Jag kommer aldrig, aldrig byta halsband igen :)

Hjärteminne...

skulle sova...
Men har gjort så himla mycket av det på senaste då jag inte känt mig särskilt kry...
Och så lyckades jag fastna vid det stora blocket med pennor, som så ofta förr :)

Haha... Jag är hopplös jag :)

Fick ett fint halsband idag av en vän. Blev jätteglad. Piggade upp ordentligt i sjukstugan :)

Dock fick det mig även att tänka tillbaka på ett annat halsband...
Som jag haft hela mitt liv...

eller ja, iaf fram tills förrförra sommarn, då lillfisen var valp och på nåt vis lyckades vi fastna ihop när jag höll henne, och poof så var kedjan av och mitt älskade, älskade hänge var borta i gräset...
Letade länge.. Hade hopp om att iaf hitta hänget, då det var större än kedjan.

Men nä...  Kedjan hittade jag.. men inget hänge... :(
Och sådana verkar inte göras längre... Inte så som mitt var... Nu är det liksom bara en sida :(

Så jag satt o ritade av det.. eller ja, försökte... Dagdrömde tillbaka till när jag hade det.
 Det var ju halsbandet jag alltid tänkt att jag skulle ha när jag gifte mig.
Och nu är jag snart där... Min bröllopsdag.

Men utan mitt vackra halsband...

Känns lite sorgligt...
Tyckte det var så kul att alla jämt pratade om pärlor... och pärlhalsband..
Att det var det man skulle ha på sin bröllopsdag.
 Pfft...  Jag ville alltid ha mitt enkla, vackra halsband... Med min månadssten i.
Kändes så mycket mer speciellt.

ÅÅåååååh som jag önskar att jag fortfarande hade det! :(

Men får väl nöja mig med att minnas...

Visst är det vackert?!? :)
Älskade hur man kunde hålla det mellan fingrarna och liksom spetsa sig själv lite...
 Älskade hur månadsstenen liksom satt säkert i sin hjärtbur, fast den ändå syntes så himla tydligt!
Älskar formen... Linjerna... :)

Ja, det hade verkligen passat in till min bröllopsdag...  *småsorgsen suck*

Sooooooool....

Så oerhört lycklig av att ha sett solen hela dagen.
Den har gett hopp om att det faktiskt finns en vår! Och att den är närmare nu :)

ÅÅååh vad härligt!
Skönt när man är så trött som jag är idag. Att ha något att glädjas åt ;)
Inte bara gav solen hopp om våren, utan gav mig även en toklängtan efter mina favoritblommor:
 Blåsippor!!


åååh vad de är vackra..!

Nu ska jag ner o åka mina sista tåg för dagen. Sen blire natt i på hotell i Uppsala, längtar så tills jag får sova.
Och hoppas på ännu mera sol imorgon! :)



(Och vet ni... Om exakt fyra månader. Vid den här tiden nästan precis står jag där i kyrkan med finaste vid min sida! Iiiiiihhh... Kanske är vi då redan äkta makar...!  Häftigt värre :))

att spexa eller inte spexa...

Jag undrar jag....

Skulle man våga spexa till det på sitt eget bröllop?! :)

Sjunga på skånska!?  Det är ju bland det skojigaste som finns.

dagdrömde om att sjunga var ska vi sova inatt.
Fast hade nog velat vara brudgum isåfall... :)
Överraska med det... sen skulle jag förstås gifta mig med en brud som skulle hänga på ;)
 om jag var brudgrum alltså...

Men nu ska jag va brud...
fiffla om...

Kom en liiiten bit...
"... Han är ju prinsen
ifrån en verklig saga,
Så mycket bättre,
än den som bor på Haga!"

Tyckte jag va kul! :)

Kanske ska föreslå en duett..?!
Fast då måste vi skriva om mer...  inte det lättaste...
Men kul! :)

Jag älskar ju spex och sång o show!
Nåt överraskande :)
 O det kanske inte bara förr oss, utan att vi överraskar alla våra nära o kära oxå...

Eller att man ska överraska inte bara gästerna utan även brudgummen?!
Det vore coolt!


Jaa..  nu äre mycket i huvudet!
Inte så lång tid kvar nu... Gaaaaaaaahhhh! :)