Mycket och lite mer...

Så mycket som susar runt i huvudet...
Om livet. Förändringar..
Sånna man vill göra och sånna man kanske inte riktigt är lika glad åt...

Och hur ska man veta om det är rätt eller inte?
byta karriär...
till vad..?
när..?
Tänk om...
Och vad händer då..?

Kanske bättre att stanna...  lite till...
Det är ju ändå typ bland det roligaste jag vet :)
Och med de allra bästa jag vet :)
Kan man verkligen ha lika mycket tur med sånt en andra gång? ;)

Men samtidigt stör det så mycket i privatlivet...
Förstör... Gör så man missar så mycket...

eller är jag bara dålig på att planera min tid?

O när skulle det annars passa bra att se sig om lite?
 Nu... sen...? Före? Efter? Under?!
Man har ju ingen aning hur det kan bli.. När det kan bli.. OM det kan bli..

Tänker mycket...

Det ser så bra ut där.. De är liksom så himla passande till varandra.
Det kommer bli så himla bra. Hon hade inte kunnat hamna i en bättre familj :)
Jag är så kär i den här lilla människan i Norrpan. Så fantastisk.. så cool...
  som bara genom att finnas till ger så mycket mod.
Samtidigt som hon gör en rent skräckslagen...

Tänk på allt som väntar... Och att i alla tusentals dagar ha någon så speciell. Så kär.
  Att hjälpa o stötta alltid... men att våga släppa också..
Att vara tillräckligt vuxen för att vara en god förebild. Samtidigt tillräckligt "barnslig" för att fortfarande kunna vara lekkamrat...
Att lära allt som måste läras... Tänk om man inte kan allt?!
 Prestationsångest och bara lycklig förväntan på allt det - allt ihopblandat i en o samma röra..
O då är hon ändå inte ens vår :) (bara liiite ;))

 Men spännande att se...
Att vara brevid och betrakta.. Fundera...
 Hur ska man någonsin våga... Hur ska man räcka till...
Tänk om man inte är riktigt tillräckligt stor... att man är liite för ego..
Tänk om man blivit för bekväm?!?!
Tänk om man inte passar alls! Inte menad för det liksom..

Samtidigt som alla tankar slutar i
 "En dag är det vår tur. Förhoppningsvis..."

Ibland känns det som man knappt kan vänta... och ibland som att det nog vore bäst att växa upp lite till.. inse lite mer..
 Som vanligt, i min hjärna ;)
"Klart jag kan. klart jag klarar.   - klart jag inte kan... vad vet jag.. Hur hade jag tänkt det!?  Och när jag ändå är såhär splittrad i allt, hur skulle jag då kunna lyckas med nå vettigt i sammanhanget!"

Samtidigt som det känns bra att fundera, vill jag inte fastna i grubblerier...
  ska bara vara.., Ta dagarna som de kommer...
Man lär sig ju allt eftersom, anpassar sig.
 Njuter mest av livet nu (fast med en enda önskan att maken ska få jobb här hemma snart! Så vi får ha honom hemma på heltid!)
 njuter av det "normala" - det var länge sedan. Hade glömt hur det var! Knäppt.
Njuter av att vilja... att ha lust... Njuter av att se mitt ansikte i spegeln och se den stora förändringen! Se en fin spegelbild :) som bara blir finare o finare :)
 Njuter av att vara lycklig!