Hopp

Iaf lite...! Lite grann i smyg sådär :)
Fast jag knappt vågar skriva ner det, som den 'halv-tomma-glaset-männsika' jag verkar vara i dessa sammanhang.
Så försöker lite att hålla igen... Inte ta ut något i förskott.

Men ändå..!
Stort tack till Göran Söderlund som hjälpt till med överklagan.
Till att ha gett oss hopp.

Har även läst i hans blogg (http://goransoderlund.blogspot.com/) att flera andra han hjälpt har fått rätt.
Jag hoppas vi ska kunna sälla oss till den skaran, och öka på hans goda resultat.


Men den som lever får se.
Som sagt är jag fortfarande nervös....
Ständigt på min vakt för nästa bakslag.... :S

Men lite, lite hopp tränger faktiskt igenom mina murar! :)

Semester...!

inte än.. En vecka kvar...

Fick dock ett uuuuunderbart smakprov i torsdags.
Då var det min lediga dag för veckan, och min käre särbohade kommit upp till storstaden på onsdagen. Så jag började min lediga dag med att få vakna upp brevid den finaste (strax efter fem..!) la mig leendes till rätta igen efter en försiktig puss på sovande herr fin och somnade om. Sovmorgon och så trevlig frukost. Sen bar det av till sjööööön!
Vi tog oss till den lilla smått undangömda vik där jag o lillasyster hade badat med hundarna dagne innan. Det var fantastiskt!!
Sol och värme och bad!

Bara han och jag. O god läsning!
Underbart!!
Vi var där nästan hela dagen. Och jag njöt. OJ vad jag njöt av att bara vara! :)

Så den dagen har jag sparat i mitt hjärta.
Och som jag smakar o suger på likt en karamell i väntan på semestern. I nedräkningstid.


Skönt att kunna ha det lite bra iaf!
För familjen har fått ett stycke bakslag igen!! Bil som är trasig, och som tydligen inte var lätt att "fejka till på egen hand"
Så typiskt!
Vad har mina föräldrar gjort för att få alla dessa bakslag på varandra hela tiden?! :(

Men mor o far har det rätt bra de med just nu. Med lite semester och "bara vara" på landet.
Hoppas att de oxå riktigt njuter och sparar i sitt inre.
För vad mer kan man göra? blir inte mkt bättre än så här när man inte kan påverka....


Men snart är semestern här!
Nedräkning startad!
fem arbetsdagar kvar. Sex dagar totalt..! (om jag inte lyckas med att få byta ut min lediga dag till fredag istället)

pyssel

det är ganska skojigt med pyssel.
Ibland riktigt svårt och pillrigt..

Och jag kan bli rätt så frustrerad när resultatet inte blir som i mitt huvud ibland.
Men det är ändå skoj!

Och idag efter jobb har jag ägnat mig åt mera pyssel :)
(lite galet att jag suttit inne och pysslat i min varma bastulägenhet... Men jaa, så vart de)
Det är en typ scrapbook om livet med karln...
Från allra första början liksom :)

Har nu nått fram till vårat slutet av 2007.
Och blivit några riktigt fina sidor :)
Så fina att jag var tvugen att gå tillbaka och fixa o trixa, och göra om nåra tidigare sidor som inte alls va lika fina... :S

Men rätt kul att se att det iaf blir bättre och blir finare ;)
Mmm.. kul att pyssla. Men plötsligt har flera timmar försvunnit och man har inte ätit nåt..
o man hade ju egentligen annat att göra ;)
Men va fasiken.. Man lever ju bara en gång! Och jag har ju hela 2008 och 2009 kvar oxå! :)

Men nu börjar ögnen gå i kors... (för mkt tidiga mornar på jobbet så kroppen är invand att gå o sova vid 22!) Antar att jag då kommer vakna tidigt imorrn med... brukar va rätt bra på att vänja in mig vid det med ;)
Men imorrn FÅR jag vända på mig och somna om (om jag kna i värmen)
Och det ska bli otrooooligt skönt!

För visst är det trevligt med sol o värme, men OJ vad slut jag har blivit om dagarna..!
Och även fast man har lätt att vakna tidigt, så har tröttheten inte riktigt gett med sig.

Länge leve FP-dagarna! ;)

inget kommer gratis...

Man måste jobba och på något sätt "betala"....
Och det är väl egentligen inget konstigt.
Men har dock insett att jag är lite skev där iaf...

Jag undrar jämt när det "onda" ska slå till...
Istället för att se det braiga som en "belöning" för något jobbigt tidigare.
tankar handlar alltid om nån sorts tillrättavisning... "tro inte att du bara kan glida fram!"

Som nu...
I torsdags var det min lediga dag. Denna tillbringades med snärvel, snyt, ond hals och huvudvärk.. Var nästan nära att sjukskriva mig.
Men så tänkte jag att jag väntar till fredan, ser hur jag mår då.
Fredagen kom. Jag mådde lite bättre. Ingen huvudvärk och ingen ömmande hals.. Men snörvlet var fortfarande med. Men det gick ju att jobba med tänkte jag, så off to work.
Lite seg i kolan, för den kändes full av snor. men packade med mig min näsfixare och värktabletter.
Väl framme blir mitt första varv inställt. Och jag kan krypa ihop i soffan på job och vila ut lite mer.
Sedan jobbar jag på, i värmen.

Idag, nästan samma sak... Snörvlet hänger fortfarande med. Men jag jobbar på.
två varv på raken, rast, tredje varvet och så rast igen innan sista varvet.
det tredje varvet var rätt jobbigt.. TOOOOOKVARMT ombord, och det känns som man smälter bort... Var lite grinig på att tvingas ha rast igen innan sista varvet istället för att köra på och få gå hem... Men när man känner svetten rinna på ryggen var jag rätt glad över att få en paus innan fortsatt tur. Så glad i hågen hoppar jag av i sthlm och går på min rast.
Strax innan det är dags att gå ner till tågen igen får jag samtalet.
"Sista varvet inställt"


I'm in chock!
Både extra vila och avslut tidigare på två dar.

Och på vägen hem så kom så tanken...
"Vad ska nu komma?! på vilket sätt ska jag få 'betala för det här'?"
och
"så länge det inte blir mor o far som får 'betala'...!" o så kommer önskan om att det ska lösa sig med försäkringskassan.


Mmm.. varför kan jag inte bara se det som en belöning.
Något måste man ju någon gång gjort rätt, och få tillbaka.

För jag tror på en balans!
dock verkar det bli mer tydligt att jag ser glaset som halv tomt, istället för halv fullt...


Jag ska då alltid oroa mig för saker o ting! :S
Nu i kärr och ska bjuda mor o far på hemmagjord thai.
Hoppas det inte rblev för starkt nu bara...! :)