För två år sen

Idag för två år sen stod jag i ett mörkt, stjärnklart, iskallt, ishalt och snöigt Söderköping, uppe på utkikspunkten med hjärtat bultande i 190, en sång i mitt huvud som gick på repeat och försökte få ordning på orden.
 Vad jag skulle säga,
hur jag skulle säga...

Vilka ord skulle bäst beskriva och kunna berätta precis vad det är jag känner!?
Mitt i känslostormarna kände jag att det nog bara är musiken som kan få fram det rätt...  och var då nöjd med att tvinga karln att lyssna på sin väg upp till mig.
 För finns bara en låt, och den går om o om igen och vägen fram är liiiite småklurig.. så kan han ju inte missa något endaste ord!!!  (vi lyssnar lite olika han o jag ;))

Det gick en stund till..
Shit, kommer han inte!?
Har han halkat o gjort sig illa?!?!
Smart Cilla, lura upp karln i en öde skog o det bara är is överallt...
Fint att berätta för familjen: 'Jag tänkte göra det lite fint, men han halka på isen o slog ihjäl sig'!

hann förbanna mig själkv några gånger, What was I thinking...
Men så äntligen ett litet ljus i mörkret närmade sig! :)
 "Phew.. han klara sig helskinnad upp!"

Sen försvann alla orden... Ja, ärligt minns jag faktiskt inte vad jag fick fram :S
 Minns bara känslan av lycka och lättnad när han sa Ja!!

Fast man ändå friar för att man är säker på att det är just vi två, så var jag galet nervös... :)

Mm..  två år sen.
Som vanligt går tiden fortare än jag hinner med :)
Imorrn åker vi till Norrköping för att gå på spa, en av våra härliga bröllopspresenter! Så passar vi på att ta en hotellnatt när vi ändå "firar"  ;)
  (om man nu firar förlovningsdag när man är gift)