Ordningen återställd

Älskade maken är äntligen hemma igen!
6 veckor har varit en lång tid...  Fast ska väl inte klaga allt för mycket, gick ju hyffsat bra ändå.
Men alltid trevligare att ha honom hemma, vi har ju liksom gjort det här "vara ifrån varann" rätt så mycket genom våra år, så jag känner mig mer nöjd när han är hemma igen!

O lillFisen, haha.. hon är överlycklig att husse är hemma igen.
Kastade sig över honom när han kom o pussa o pussa o pussa... Följer vart han än går, kollar upp.. och nu när han somnat i soffan så ligger hon alldeles intill o tänker minsann INte flytta på sig :)


Ja, nu är ordningen återställd..
Till den grad att jag nu äntligen kan få testa mitt senaste inköp.
 Ett stycke menskopp.

tyckte det verkade himlans smart, lä'ste o kollade på nätet hur mycket som helst o slog så till o köpte en. Detta strax efter senaste mensen så den har ju legat här hemma ett tag..
Men sen gick dagarna... O de gick o de gick...
 Jag var trött jämt... o hade väldiga humörsvängningar...
Tänkte i mitt stilla sinne att nu är jag såndär som folk tänker "she need to get laid!"
men inte ens det kunde man få roa sig med när mannen är på andra sidan haven... Grrr, mutter o stånk o stön..
 Började bli ordentligt trött på mig själv... På att inte orka något. På att vara glad ena stunden o nästa tokledsen..  för att sedan mest vara arg o grinig...
 Tur att jag sov lite nu o då, bara sådär...

Sen var min inneboende o handlade, o sa "jag passa på att köpa nya sånna här också" o slängde fram ett paket bindor...
 Det var då det slog mig... Vänta nu... Vad är det för datum egentligen, vad är det som händer?!
Kollade i kalendern o konstaterade att jag var närmare en vecka sen!
 "What!?!"
Så då blev det kaos i huvudet... Så många tankar o känslor...  Kan det va sant?! Kan det verkligen va vår tur?! Men han är inte ens hemma!! Ska jag testa...? eller ska jag vänta på honom...?!  O min menskopp då?!?!  Jag skulle ju testa menskopp ju, vafaan!!  Nä, det kan väl inte vara sant... varför skulle det hända nu när inget hänt innan... Känner jag av nåt annat, illamående ömma bröst? Näe, så då kan det ju itne va så... väl?
 Men tröttheten då? och humörsvängningarna??
Gaaah...  fram o åter, fram o åter,...
 Glad för att kanske, ledsen för att det bara skulle va fejk o spökande...

Väntade några dagar till, sa inget... Gick bara o grubblade o gryubblade..
Tillslut skrev jag iaf ett inlägg, för hjärnan orka inte hänga med allt bara sådär...
När jag sedan hade postat kändes det dumt...
"Klart jag inte är gravid, nu har skrivit o typ tagit ut det i förskott... då kommer mensen inatt eller imorrn då för att riktigt säga 'trodde du ja, HA!'"

men nä, ingen mens...! Hur sen kan en mens bli?! Aldrig hänt (utom när jag ätit piller)
Inte ens någon sorts hint om att det var på gång...
Så test inköptes tillslut, OM vi faktiskt skulle va så lyckliga att va gravida nu måste jag ju ändå veta o klura ut nåt kul att göra när maken kommer hem.

Men nä...  FetNej på testet...
 tog det jäkligt hårt.. Hårdare än jag väntat faktiskt, Trodde ändå att jag nog anade att det inte skulle va....  Så jag grät, kände mig ensam... Kände mig usel "som aldrig lyckas"
 Ja, tills jag kom på nyårslöftet om att sluta va så hård mot mig själv!

Vi har inte lyckats än, det finns de som försökt så mycket längre. Så än får man ju för fan bara gilla läget...

Samtlidigt lite skönt...
Skulle nog uppskatta makens stöd o sällskap i kaoset "Är det sant?!  Eller är nåt fel?!?"

Så ja, dags att flytta fokus igen då, lära sig nåt nytt.
 Menskopp. Spänannde :)