bara timmar kvar...

Och fortfarande har jag svårt att begripa.
Har packat smått i panik och oroat mig för vad jag glömt och såvidare,
och ändå har jag svårt att begripa...!

Det är som större än mitt huvud egentligen klarar av.. så det har kommit i små attacker av nerver, pirr o längtan...
Men sen har det liksom stängts av.
Antagligen för att inte huvudet ska explodera antar jag :)

Men nu är det faktiskt så!
Imorgon vid den här tiden (eller jaa... den där tiden där) är vi på Malaysia!

oooooh myyy goooood :)
Äventyr, här kommer jaaaag!!
(gör mig inte illa ;))

*phew*

Om exakt en vecka är jag på planet till Kuala Lumpur!
Den största/längsta resan i mitt liv..
Shit pommes!!
Så mycket nu innan... Kaos i skallen!
Nervositet i mängder, stress o panik, spänning i form av fladdrande fjärilar, längtan efter värmen och bad och framförallt efter lite ledigt.

Det är så himla mycket nu, så exakt just precis nu så tycker jag mest att allt är jobbigt!
Och inte så jättepepp på det hela alls egentligen...
(fast det är man ju)
Bara att det är så lite tid kvar. Jag hinner inte med alls.. Hur f*n ska jag hinna med allt jag ska göra??!?!?

Men idag kunde jag iaf stryka en grej på listan. Julklapparna!
Otroligt skönt! Alla julklappar är fixade. Jag är väldigt nöjd med det :)
Fast även liiite ledsen att jag inte kommer få se minerna vid själva öppnandet... Men ja, så får det vara.

Kvar på listan:
Sista sprutan samt drickvaccinet (Urk! :S)
Växling av pengar
Organisera packningslista
Rakning av ben (behöver inte "pälsen" att hålla värmen i malaysia ;))
Hårklippning
Bakning till 40års fest
Kortfixande för 40åring
Helst tvätta (men när?!!?)
Helst städa hemmet ordentligt (men när?!?!)

Ja och vad mer det nu var... Huvudet bara snurrar! Så något extremt viktigt kommer att glömmas... :S Huuu... :)

Imorrn överliggning. Hoppas jag kan klippa mig då (kommer ju anlända tidigt) det skulle spara en hel del tid. Sen va det dock det enda jag kan göra inte hemma :)
Jaa.. huu... Nervositeten lär ju bara bli värre nu denna vecka, så det är väl bara att försöka sluta tänka på't och nu sova. Sjuuukt tidig dag imorrn.

Godnatt!

Lite stressad...

vilket gör mig liite lite ledsen även...

Så mycket saker att göra. Saker jag verkligen vill göra!
Men det finns ju knappt någon tid alls till att göra allt! :(
Hur fasiken ska man hinna??

hinner ännu mindre när man ska jobba om dagarna oxå. OCh när man bara har typ 1½ vecka kvar i landet! (GAAAAAAAAAAAAAAHHHH!!! :))

Huvaligen...
Enda ledigheten tills då är denna helg. Och då, såklart, ska man ju till älvsjömässan och se aaaalla hundar och prylar och grejer :D

Så ja, typ bara söndag kvar. Ha ha... Huuu... panik ;)
Det får bli att slå på effektivitet-mode, superdupereffektiviteten.
Iiih.. det kanske går... :)

att göra:
inhandla julklappar
försöka underlätta hemma hos päronen
städa och tvätta i mitt eget hem
gå o ta sista vaccinsprutan
gå o klippa mig
förbereda resan med växling av pengar/packningsplanering
och såklart umgås så mycket jag bara kan med min finaste Fixelura, så jag klarar 2 veckor utan henne :)

SkitSverige

Att man får behandla folk hur som helst!
Helt stört...
Ännu en ansökan inskickad. Tack vare ny diagnos och äntligen få veta vad det är. Ha en plan för hur man ska kunna göra det, iaf bättre om inte helt bra.
Det fanns hopp! En lättnad.

Nu är vi nedskjutna igen.
Avslag...
"För att det står i ansökan att du kommer bli frisk"

Nej, det står FÖRHOPPNINGSVIS frisk!
Men det är ju bara om den hjälp som behövs fås. Den vård och de mediciner som behövs.
Och hur har de tänkt att man ska kunna få till den hjälpen om man inte får hjälp med ersättning så man har något att betala vården med!?!?!

Ska man inte vara glad att det finns ett ljus i tunneln? Att det förhoppningsvis blir en relativt kort utbetalning av ersättning eftersom målet är åter arbetsför och det finns en chans till det!
För hur ska det kunna bli bra om vården/medicinen inte går att få. För att det inte finns pengar?!?!
Då kommer det ju aldrig bli någon arbetsförmåga igen?! O så kommer de sitta där igen och säga "ne du kan ju inte jobba, hur ska vi kunna hjälpa dig?!"

Nä fy fan!!
Det är en sinnessjuk värld.
Allt ska vara så kortsiktigt jämt. Allt ska sparas på.. allt ska skickas iväg på alla andra...
Ta lite ansvar för fan!!

Här har vi ställt upp i alla år. Arbetat hårt, och så blir det bara skit tebaks när man som mest behöver.
Jag skäms!! SKÄMS!!
Det här är pinsamt att man behandlar medmänniskor så.


Och hur ska jag trösta?
Hur ska jag kunna ge tillbaka en känsla av egenvärde?
Hur ska jag kunna hjälpa till, jaga bort den förkrympande känslan?
Hur ska jag göra för att det ska bli bra igen?!?! :(