Att man får behandla folk hur som helst!
Helt stört...
Ännu en ansökan inskickad. Tack vare ny diagnos och äntligen få veta vad det är. Ha en plan för hur man ska kunna göra det, iaf bättre om inte helt bra.
Det fanns hopp! En lättnad.
Nu är vi nedskjutna igen.
Avslag...
"För att det står i ansökan att du kommer bli frisk"
Nej, det står FÖRHOPPNINGSVIS frisk!
Men det är ju bara om den hjälp som behövs fås. Den vård och de mediciner som behövs.
Och hur har de tänkt att man ska kunna få till den hjälpen om man inte får hjälp med ersättning så man har något att betala vården med!?!?!
Ska man inte vara glad att det finns ett ljus i tunneln? Att det förhoppningsvis blir en relativt kort utbetalning av ersättning eftersom målet är åter arbetsför och det finns en chans till det!
För hur ska det kunna bli bra om vården/medicinen inte går att få. För att det inte finns pengar?!?!
Då kommer det ju aldrig bli någon arbetsförmåga igen?! O så kommer de sitta där igen och säga "ne du kan ju inte jobba, hur ska vi kunna hjälpa dig?!"
Nä fy fan!!
Det är en sinnessjuk värld.
Allt ska vara så kortsiktigt jämt. Allt ska sparas på.. allt ska skickas iväg på alla andra...
Ta lite ansvar för fan!!
Här har vi ställt upp i alla år. Arbetat hårt, och så blir det bara skit tebaks när man som mest behöver.
Jag skäms!! SKÄMS!!
Det här är pinsamt att man behandlar medmänniskor så.
Och hur ska jag trösta?
Hur ska jag kunna ge tillbaka en känsla av egenvärde?
Hur ska jag kunna hjälpa till, jaga bort den förkrympande känslan?
Hur ska jag göra för att det ska bli bra igen?!?! :(
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar