Efter diverse besvikelser och krossade illusioner om denna s.k. "vuxenvärld" börjar jag så smått hitta tillbaka.
Jag har rest mig på vingliga ben och försöker väl mest fortsätta färden framåt,
och hoppas på att kunna vara tillräckligt stark för allt som kan komma..!
Ta hand om mig och min familj.
Har kunnat göra nånting för mina nära o kära de senaste iaf. Och det känns bra!
Familjen är mitt viktigaste!
Och till helgen blir det lite quality time med det "senaste tillskottet" i Min familj.
Min käraste karl. Ska även ta med mig hunden så ska vi göra Norrköping ;)
Det kommer bli mysigt!!
Nu börjar jag bli riktigt trött...
Trots sovmorgonen imorse. Kanske ovan vid att få sova längre än halv 6 ;)
¤Kärlek!¤
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar