min lillasyster...

är som alltid bäst :)

Vi har gått omkring på stan.
Lunchat o som vanligt mest haft det bra! (utom bråkiga o elaka magar förstås)
Och så hittade vi inte en utan två superfina klänningar till julen :)
Wiiieeehhh. Superduperfina! (plus att vi hitta ett stycke partytop och tjocktröja till henne med:))

Själv shoppade jag bara värktabletter o sårsalva...!
Inte lika spännande....


O dagens stora fråga(som mer kom till igårkväll)
Kan man bli för uppfostrad!?
ställer upp lite mer än vad som är bra för ens själ...?
Hmmm....

En 16årings dröm...

Haha..
Det är så märkligt. Och jag kan inte sluta le och skratta åt det när jag tänker på det...

Inatt(fast nån gång tidigt imorse, sist jag såg på klockan var hon halv tre) så hamna jag plötsligt på ett scoutläger nere i södra sverige igen.
Med alla mina favoriter. Och såklart den sötaste av pojkar ;)
Jag var sexton.
Han sprang omkring med alla tjejer och jag bara spanade.. Som jag gjort de senaste tre åren.
Såg hur han liksom flirtade med alla tjejerna.. o så plötsligt lite med mig med.
Och som jag rodna och skratta och kändemig allmänt fånig.

För att komma till poängen, så var vi iaf allihop i något stort hus. Där jag tydligen varit förut för jag visade alla runt...(?!) och det blev stor festmiddag på kvällen.
Som dekoration fanns det två stora fina träd som liksom sneddade av mot varndra så de korsades över vårt långbord. Och nr jag sitter på ett annat bord o spanar på pojken. Ser hur han springer runt med blommor till alla flickor. Ler o sitter o dagdrömmer om honom... Så kommer han tillmig och istället för att ge mig blomman i handen sätter han den bakom mitt högra öra..
Är påväg bort, men kommer sen åter o sätter en till bakom mitt vänstra öra. Så de skulle matcha de fina träden, o korsas i min panna.
Vi pratar en stund, så som vi alltid gjort... skrattar o fånar oss. Men så frågar jag om blommorna,och allvaret lägger sig..
(och plötsligt är jag i nutid, alltså den 24åriga jag där vid sidan om.. lite som ett spöke?!)
Han pussar mig(16jag) på pannan och säger att jag fick två för att jag är speciell. För att han gillar mig. Men backar sedan o säger att jag verkar typ rädd,nervös så han inte tänker "tränga sig på"

Och "nu-jag" knuffar då till "då-jag" så jag kommer emot honom. Och han säger "allt du behöver göra är att säga när" och ler sådär som bara han kan. Och hans fina fina hår, som inte finns mer, rör sig lätt i en vind.
Och jag tar då ett djupt andetag och bara går fram o kysser honom, rakt upp o ner!
(HAhahaha :))
o där nånstans får han fram "ja det var ju tydligt nog" och slår armarna om mig och kysser mig tillbaka...

Kysser sådär magiskt som en första kyss...! :)
Och sedan sitter vi o pratar.. o han frågar varför jag inte gjort något, visat något mer konkret...
Och jag erkänner(i nån blandning mellan "då-jag" o "nu-jag") att han gör mig nervös. Att jag blir skakig... Att han är så fantastiskt att jag liksom kommer av mig och inte vet var jag ska ta vägen...
Och han ler....

Och sedan brister jag ut i skratt. Iofs mest "nu-jag"... :)
Jag ser på mig själv och på honom.
På en kärlekssaga från förr.

och så vaknar jag...
Leendes fortfarande..
Haha.. Tycker det är kul att minnas med kärlek!
(även om drömmen mest var fiktion)

tycker även det är rätt kul att drömma om honom. om oss.
Om min allra första kärlek :) En 16årings stora kärlek.
Drömmar där det är lite annorlunda. Därvi pratar.. Där vi förstår... Där vi öppnar helt...

Haha.. ja, den riktiga sagan slutade ju inte som man tänkt sig.
I tre år var jag kär i honom innan han ens märkte mig (tror jag)
Fast så har vi ju alltid haft nån skum, underliggande, tyst kommunikation....

Och jag slutar aldrig le åt hela historien. Han o jag...
HAhaha...

Hade vart intressant och veta vad han hörde i denna tysta kommunikation :)
Men det får jag nog aldrig veta. Och egentligen gör det mig detsamma...
Jag fortsätter väl drömma.. och reda ut allt... Se på mig själv ur mina "vuxna" ögon...

Och le.

Le åt den 16åring vars hjärta ständigt galoperade galet! Och som under iaf ett halvår levdeibland molnen helt oförmögen att förstå att han sett henne! Att han såg på henne, var med henne.
Haha.. ja det är rätt skoj att tänka på ibland ;)
O spännande att se hur drömmarna går...

haha.. jaa.. jag är en liten romantisk "sucker"! ;)
Jag erkänner!
O även om han va den förste store. Som på nå vis, o kanske otroligt nog med tanke på hur det gick, finns där inne på pidestal... Så är det bara "då-han". En minnesbild.
En minnesbild av en knasig o galen tid som tonåring haha...

Och aldrig i livet att jag skulle byta ut min stora nutida kärlek, mot den "ynglingen" då ;)
Men som sagt är det rätt skoj att kunna minnas. Särskilt när man minns med kärlek och inte minns allt tråkiga o jobbiga... :)

Mm.. så kan det gå en sen natt eller tidig morgon när man sover i Gävle.
Nu har jag nog blottat mig nog hahah!
Stackars läsare, om det kommer några ;)

Inatt ska jag gosa ner mig i min egen säng.
O förhoppningsvis drömma om min egen fina karl(så han inte blir avundsjuk ;))


Mig gillar drömmar! Jag har så knasiga o märkliga sådanna :)
O allt som oftast blir jag iaf glad åt tokerierna ;)

[innan denna 16års dröm drömde jag även om vampyrkollegan som jagade mig runt på jobbet o tänkte äta mig...! :S Inte riktigt lika rolig o mysig dröm...!]

Klockan är strax efter 19...

och jag är helt slut..!
och så fryser jag....

En varm dusch lockar, men mina fötter som stått o stått hela arbetsdagen (fullsmockade tåg och alla vill handla i restaurangen då äre bara att stå) är inte helt villiga att lämna högläget på bordet!
Så jag får väl sitta här o vela ett tag till ;)

Skönt att vara hemma i den lugna vrån igen, jag är faktiskt förvånad över allt folk som var ute idag..! tänkte att lördagar var rätt lugna ändå... att folk reser fre/sön mer än lör...
Men tji fick jag :)
Men det gör ju inte så mycket egentligen. Är ju skojigt ändå.
Men OJ va det känns när man väl slutat ;)

Nu är min fina karl nere i Skåne o firar sin fars födelsedag.
O min kära vän är i finland och har tävlat. I poledance! Det ni ;)
hon verkar inte helt nöjd med sin prestation... Men jag tycker hon ska va superduperstolt över att hon faktiskt gjorde det! :D Vågade och körde på :)
Riktigt tufft!

O imorrn firas systerbarnen...
Men jag, jag bara jobbar o jobbar...
Så kan det vara.



Nu ska jag se om jag velat färdigt... Känns som jag fryser ännu mera nu.. :S

Den lyckliga, lyckliga flickvännen...

Igår slutade jag tidigt.
Så jag skyndade hem, bytte ut arbetsuniform mot sunkiga jeans långärmad röd tröja med en svart t-shirt över (ooh jag är så hipp ;)) samt min tjocka scouttröja över slängde ner lite prylar i ryggan och bar mig iväg till tågen igen. Norrköping nästa! Tillbringade nästan hela resan ihopkurad i skumma ställningar och sov... och sen var jag framme i ett grått o disigt Norrpan...
Riktigt tråkigt såg det faktiskt ut, med tråkvädret... Men jag vandrade ändå glatt framåt för om några timmar skulle jag få kramas med min finaste igen!
Efter mååånga sega timmar framför tv'n kom han slutligen hem :)
Myspysmyyys :)

Gör mig så lycklig!
Och igår sa han plötsligt.. "jag vill ha barn"
bara sådär :) o jag blev ännu gladare :)

inte för att det ska bli nån bebisverkstad just nu ändå.. Men blir glad ändå! Glad när man får sånna små inblickar i "hans" framtid.
Och sedan höll han mig.. länge länge..! Och jag snusade och andades in honom och bara njöt!


Nu är han på jobb igen...
Och när han kommer hem är det bara timmar var tills jag måste åka hem...
Men så är vårat liv. Det är smällar man får ta när man kärar ner sig i folk som bor i andra städer ;)
Och att få mysa o gosa lite sådär mitt i veckan, få bara ha lugn o skön kväll tillsammans väger upp det tråkiga med att behöva åka igen!

Flickan o Palle Nuh..

Jag är flickan som i historierna om Nalle Puh älskar fina Ior.

Är flickan som skulle vilja vara som skojtokiga Tiggr...

Men som nog egentligen är flickan som är som blyge o nervöse Nasse...!

ja, kanske märkligt inlägg. Men nu vart det så.. :)

Wow..

Ja, jag har av nån anledning fastnat för en massa bloggar.
En massa bloggar om bebisar, barnalängtan och mycket om svårigheter att få barn...

Och jag vet inte riktigt varför, men jag läser o läser o läser..!
Trots att jag stundtals skäms, när jag tänker på mina egna små fjuttiga problem..
Och trots att dessa bloggar skrämmer.

Jag vill ju jättegärna ha barn när jag blir stor (typ imorrn!! ;))
näe, när vi hamnat rätt och fått påbörja ett riktigt gemensamt liv,
men efter allt bloggläsande så förstår man mer o mer att det inte alls är så självklart att få barn.
Att det inte alltid är så lätt, och att det tyvärr finns de som aldrig kommer kunna få egna barn alls..!
Att det faktiskt är större än man kanske förstår. att det finns så otroligt många där ute med svårigheter...!
läskigt. Och sorgligt..
Men ändå hittar jag en himla massa fint i bloggarna...
Så jag gråter både av ledsamhet och av det fina. Av all kärlek som faktiskt finns där oxå.

Mm.. av nån anledning kan jag inte sluta läsa...
trots att jag är livrädd för att vi, den dagen vi vill utöka familjen, inte kommer kunna "the old fasion way"
För jag tvivlar på att jag är så stark som alla dessa bloggare är..!


Men jag fortsätter ändå att läsa..
följa med i bergodalbanorna..
hoppas o hålla tummarna för dessa för mig okända människor.
Och såklart för de mindre okända med ;)

Kärlek

dagdrömmer...!

Om fantastiska Cypern!
Om sol och havoch härligheter! :)

Ååååh vad jag skulle älska lite utomlandssemester just nu!
Men nä.. får masa sig till jobbet istället... Får funka det med.

Min stilige karl i strandkanten!
*längtar tillbaks*

Klurerier...

I söndags tog man sig hem till storstaden igen från Norrpan.
Som vanligt med ett litet sting av ensamhet och ledsamhet...
Dock lite mindre än vanligt när man hade sin fina lurv med sig :)

Var som vanligt fantastiskt att vara där!
Och extra superduper mys med hunden. Vi kom iväg ut flera gånger, fick tillomed ut karln på utflykt i regnväder :)
Ja, som att man fick sig en liten glimt av hur allt skulle kunna va.

Om vi slutade krångla med boende hit o dit..!
Men svårt att inte krångla förstås... (iaf lite)
"En ä ju som en ä" ;)

Men ibland känner jag mig så redo att lämna...
O andra gånger inte riktigt.
Hur ska det gå?! Hur ska jag kunna hinna med min älskade familj då!? Vad ska jag jobba med då!?
Känner mig inte riktigt klar att lämna mina kära tåg ;)

iofs finns det ju tåg där med... Men kommer det va samma? Samma likadana goa folk!?
Mm.. mycket man kan klura på när man är en super-overthinker som jag ;)



Och ibland...
Ibland vill jag bara ta ut alla sparade pengar jag har, lämna allt och åka typ till Australien nåt år eller så! :) (fast ett år är ganska länge... O jag måste va hemma till jul! Kan ju inte fira jul utan snö(eller jaa... ett grådaskigt sverige ;))

Men vore rätt nice att åka på långresa nån gång...
Som tre veckor Portugalläger.. fast ännu mer :)
(o blev man inte mer sugen när far kommit hem med diverse små infoböcker om stora barriärrevet och massa fina havsbilder!!)
Åååååååååhh... Sjöjungfrun i mig längtar!! :)

olika språk...

Jag måste verkligen försöka få in i min skalle att män och kvinnor talar olika språk...!
Måste försöka få nån slags kontroll över mitt tjejiga "få in lite hintar i diverse sammanhang i förhoppning om att han kommer klura ut det..."
Rakare, antar jag.

Det är svårt :)
Jag vill ju så gärna att det ska va som att han tänker själv o kommer på...!
Som den tjejiga tjej jag är ;)
som vill bli tagen med storm... överraskad...
o som släpper lite hintar här o var, för att försöka ge tips o idéer som sedan mannen kan få ta äran för ;) Haha... Ja, så jag håller på va...! Är det inte lite larvigt?!?

Mm.. rätt intressant ändå. Att man pratar olika...
Och att nåt såenkelt som vanliga ord kan skapa frustration.
Fast känner mig inte så frustrerad just nu förstås.
Bara insåg efter telefonsamtalet att jag måste försöka sluta upp med det här...

Haha, ja livet är bra märkligt..