Så var man ensam igen...
Kärleken har farit,
och återigen känner jag mig lite småsorgsen.. och känner hur livet går in på halvfart igen...
Till att vara"äta, jobba, sova... äta, jobba, sova..."
För en viktig del liksom saknas...
Haha, lite deppigt liv man har!? ;) haha...
Men är väl mest saknaden...
och treåringens trots...
"nu kommer inget vara kul för jag får inte som jag vill!"
Så kan det nog vara... :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar