"When nothing goes right...

 Go left!"

Tänka om, göra om, anpassa...
Fixa o dona...

Finns så mycket vackert som faktiskt är alldeles gratis...!
Inte att förglömma.

När kommer bebisbjärklöven?
Nog tidigare än juni kanske...
Lingon/blåbärsris...
skogspromenad och span! Jajjemän

Lime

Rödlöken idag var vacker!

Silversprej?!

Luktärt!

Noter.
Gamla, gulnade noter... var kan man finna det?
Älskar noter...
Älskar musik, så det kanske liksom hör ihop då iofs.

Och G-klavar!

Vackert...

Gamla filmrullar... Sånna riktiga...  typ som på bio :)
 Tänk SF...
Coolt...



Ja, varför göra som alla andra...
varför inte lite mer oss... :)

(med lösmustascher!?! :D)


Nu känner jag ett uppsving igen, Skönt!
Synd bara att blivande maken inte är på hemmaplan så vi kan utnyttja uppsvung ordentligt... :S

Mardrömmar...

De har följt mig i spåren ett tag nu...
Kan ha att göra med alla tråkigheter som en efter en efter en drabbar mina älskade nära o kära...
Kan även ha att göra med insikten förra helgen med smärtan....

Jag undrar jag om det inte kan va så att man kan bli FÖR medveten...
 Eller iaf att JAG kan bli för medveten... särskilt eftersom jag ofta fastnar på detaljer som "riskerna" och farhågorna för allt som skulle kunna hända/gå fel/vara fel/trasigt...
För att blotta mig riktigt ordentligt. Mitt innersta innersta...
Mardrömmen är ett mörker...
Ett mörker fyllt med diverse röster som ibland viskar ömt och tröstande.. liksom för att försiktigt förbereda mig så att smällen inte ska bli så hård, ibland riktigt skäller ut mig och frågar vem jag tror att jag är...

"Du kommer aldrig få barn"
"Lika så bra det, hur skulle du klara av att vara en mor till någon?"
"Kroppen din är inte gjord för barn"

Ja, det är massa konstiga saker.. Och ibland står jag där i mörkret o viskar att jag förstår...


Usch... vaknar med sådan ledsamhet... sorgsenhet.
Och framför allt en sådan skräck att det skulle kunna vara sant!
 Måste ju erkänna att det funnits tillfällen där man inte riktigt tänkt sig för och "chansat"...  tillfällen då man glömt ta piller för att det var så mycket annat.. och då har ju ingenting hänt.
 Tänk om det funnits en anledning....

Och om det inte skulle vara sant, så är skräcken att jag skrämts upp så mycket att kroppen inte kommer kunna bli gravid iaf.. att det liksom inte går att slappna av o göra "det där naturliga", att jag på nåt vis psykiskt låst det kroppsliga.
För det tror jag ju absolut på.

Att man inte ska oroa sig, för det påverkar inte bara mentalt utan även fysiskt! Jag är alldeles övertygad om det.
(så det är ju himla bra att jag är mer av den oroliga typen..! Bra tänkt där Cecla, bra tänkt)

Nä, är väl inte alltid orolig.. Men efter nätter med samma mardröm så är det svårt att bara skaka av sig.
Särskilt med alla drömmar och tankar om vår stundande framtid!
Att höra hur Han längtar... hur Han väntar... Hur han helst skulle vilja att vi slutade med piller nu på en gång...
 Det är så härligt!
Samtidigt skräckslaget... (o inte bara dåligt skräckslaget såklart! Finns ju även den där härliga skräckslagna "wow.. ska vi!?!? Just vi ge oss ut påd et äventyret :D")

Men mardrömmar ger prestationsångest... rädsla... och "tänk om..."
 Jobbigt, är vad det är.

Och barnlöshet finns. Det är ju faktiskt så att ALLA kan INTE bli gravida hur lätt som helst... det är inte bara att sluta med preventivmedel och köra på...
 Och det vet man ju inte förrän man är där... Och försöker... och längtar... och väntar...


Nä, usch...
Det är ju tur att det Bara är mardrömmar.. Att de inte är verkligheten..

eller...?

Mycket...

Så har livet varit nu på senaste...
Och tyvärr bara massa tråkigheter.

Älskade lillasyster som kämpar med sjuk hund, fick en hund som blev sjukare... blev dumpad.. och fick en ännu sjukare hund (Som att det inte räckte med hennes förra valp med hjärtfel och som dog i hennes armar på t-banan - vilket vetrinären lovat inte skulle hända)
Nä, nu har hennes äldsta en hjärntumör - vilken ligger bakom alla tidigare problem o sjukdomar.
 Och nu har yngsta börjat halta o behöver troligtvis opereras...
Plus att hon ska försöka hantera ett krossat hjärta och samtidigt sliter järnet för att få sin firma att gå runt o funka...

Sedan får jag även veta att mormor oxå har en hjärntumör (men det är vanligt hos äldre, o den stör inget just nu och man vet inte om den kommer växa o börja störa.. så just nu gör man inget.)

Och farmor, hade visst cancer. (eller har?! Hade?!) det de opererade bort var cancer..


Ja, näe... i torsdags satt jag med systers tant i knät, hon darrade o skakade och jag undrade hur mycket en familj egentligen ska orka med?!
 Och hur ska min lillasyster orka?!

Är glad att hon bott hos mig iaf... Så man är nära till hands om/när det behövs...
För jag vet hur ledsen hon är... Vet oxå att hon inget vill visa... Att hon inte vill vara ivägen...
  Hon är rätt lik mig....
Känner så väl igen...  Och jag önskar så att jag kunde underlätta för henne. Hjälpa på något sätt.

Ja, usch... så mycket ledsamhet....
Men fick tillslut även lite glada nyheter!
Några av mina absolut bästa vänner, några av de finaste människorna i världen, ska bli föräldrar!! :D
Tyvärr förlorade jag ju en tärna pga det ;) Men det får man väl ta :)
 Förhoppningsvis kommer bebisen som den ska så de iaf kan närvara på bröllopet, alla tre! :)
 (hej, jag är ego! ;))

Näe...  Men det är klart jag kommer sakna dem om de inte är där på vår stora dag.
Men en bebis trumfar ;)  Och går de över tiden så förstår jag att man inte åker på bröllop.
 Och får de bebis som de ska, men ändå känner att de inte vill åka till storstan med en liten nying för bröllop så förstår jag såklart det med.
 Det är så fantastiskt!! :) De kommer bli sånna perfekta föräldrar :)

Jag är så glad, o så glad att man fick lite hopp o ljus i allt mörker!
 Önskar dock att hon snart får må lite bättre... Just nu är det tydligen väldigt jobbigt. Hon får inte behålla någon mat alls och mår mest skit... stackars...
 Hoppas det är övergående och att honsnart får må bättre o njuta av graviditeten :)

Älskade, älskade lillasyster!

Hur mycket mer ska du orka ta?

Jag ser masken som åker fram...
Att försöka få allt att gå ihop ändå. Trots allt.
Att fortsätta köra trots rädslan... tröttheten... oron... Och nu... ensamheten...

Jag önskar jag kunde lösa allt!
Att jag kunde göra allt bra igen.

Känner mig maktlös när jag inte vet hur...

Men jag ska iaf vara ditt sällskap i maktlösheten!
Jag ska finnas här när orken tar slut.
Jag ska trösta när tårarna kommer.
Jag ska hålla om och stötta dig.

Nu och för all framtid!


Och jag ska skynda mig hem ikväll när jag slutar jobba!
 Fina, fina lillasyster! Du får stanna så länge du vill.

Bröllop, bröllop... :)

Ja, jag köpte ju min första egna bröllopstidning här om dan...
Åååh, det finns så mycket jag vill göra.. så mycket jag vill ha med :)
Nästan lite ledsen att man bara gör det en gång!

(samtidigt som jag varit helt panikslagen o sönderstressad (ja redan.. Knäppt!) och tänkt att fan va skönt att man bara gör det en gång! Om det ens blir av...  Ja, ibland har jag faktyiskt undrat om amn inte bara ska skita i det... alla känslor på en o samma gång ;))

Men nu har det alltså varit kul igen.
(blev roligt igen när beslut om lokal o kyrka ordnats och bokats)

Så igår satt jag hela kvällen framför datorn och googlade runt...
Färgteman.. blommor....
 Finns så mycket fint!

Ja egentligen skulle jag nog vilja jobba typ som bröllopsmodell eller nåt haha :)

Försöker hitta nån balans mellan färgerna...
Kärleken vill ha vinrött. Det är hans favoritfärg. (en av mina med förstås... Men jag hade ju siktat in mig på typ lila o limegrön)
Så nu har vi tänkt ha vinrött, (lite mer lila-vinrött kanske) limegrön och silver.

Men jag har ju inget hemma riktigt som jag kan pyssla ihop med..
Får nog bli ett stycke besök hos panduro eller så snarast :)
Ska gå på älvsjömässan på söndag och kika på papper o scrapbooking...
Få lite inbjudan-inspiration!

Fick lite igår med... Längtar så till vi är klara med hur vi vill ha det så det bara är att börja.
Det kliar riktigt ordentligt i pysselfingrarna :)

Men det är ju inte helt lätt att planera bröllop när Kärleken är borta i veckorna :(
Endast helger tillsammans...
och på nåt vis känns det bara sämre nu än innan...
Vi som är experter på distansförhållande nu ju?!
Men sen han faktiskt flyttade hit så känns det extra tomt på nå vis...
 Och såklart kanske bröllopet och planeringen har sin del till att det inte är så kul..

Vill ju inte att varenda helg ska gå till planering...! (eller ja, varannan eftersom jag jobbar varannan...)


Men ja, vi får väl fortsätta hoppas påa tt det snart dyker upp jobb i storstaden åt honom så han kan komma hem till oss på heltid!

Nä, ska väl sluta deppa om separationsångest och återgå till roligare grejer som spåna på inbjudningarna... och klura ut vad det finns för blommor i början av juni.
  Har syrénen börjat blomma än då??

(den mörklila varianten skulle väl kunna funka liksom ;))

Inmålad...

Känns lite som att jag är inmålad i ett hörn...
Damn...
Det här kunde inte komma mer olägligt!

Nästa år bröllop. Sen önskar vi ju familj....

Har spanat fram en plan b, men då ingår nya studier. Och det i mer än ett år.
Dvs måste jag återigen ta lån från CSN...
Plus att familjeplanerna kommer ju skjutas upp ett år till..?!
 Och kanske mer... Jag kan ju inte bli färdig och klar, och sen skaffa nytt jobb för att sedan direkt gå på mammaledighet? Det lär ju inte va så poppis... :S

(om man nu ens kan få barn förstås)

Åååh... USch, va bråkigt!!

Eller ska jag kämpa på, utbytt och på ett ställe jag ej trivs... Iaf till bröllop...
Och va kvar till förhoppningsvis barn...
Och bli mammaledig därifrån..?

För att sedan, när det är dags för barnet att ge sig ut på egna äventyr, ta tag i ny utbildning?


åååh.. beslut beslut...  What to do?!
Jag vet verkligen inte... Inte alls...

Och just för tillfället borde jag väl inte tänka på det, utan bädda ner mig o sova...
 För inatt slog nån monsterförkylning till. Eller möjligen halsfluss...
Tjock i halsen, gör ont att svälja, huvudvärk och nu har snoret dykt upp... En nerverending ström av snor....

*suck*

just keep swimming...

Tuffheterna fortsätter...
tråkiga besked på jobb..
RIKTIGT tråkiga.. :(  Blir övertvingad på sådant jag absolut INTE vill göra, men har inte så mycket mer val än det eller sluta..
 Och utan ett annat jobb känns det riktigt dumt att sluta.

Hoppas ju såklart även på att de ska inse sitt misstag och ta oss tillbaka. Planera om..
Som de annars är duktiga på...
Men frågarn är ju hur lång tid det tar...

Hur länge kommer jag va tvungen att stå ut?
minst 2500 mindre i lön, mindre variation, längre dar, myyyyyycket mer bortavaro....
 LillFisen kommer ju bli tvungen att bo borta konstant :(

Mest henne jag tänker på... (och på att jag faktiskt inte vill jobba inom den delen)

Men som sagt har vi inte mycket val...
Vilket ledde till litet psykbrt och tokdepp igår...
Jag var riktigt, riktigt ledsen faktiskt.
Insåg att jag verkligen gillar var jag är just nu, vad jag gör.
Att jag haft riktig tur som faktiskt fått vara del av det iaf i fem år...

Kanske är så som min ena farbror säger.
Man ska inte stanna på nåt jobb mer än fem år ;)

Men jag hade lätt kunnat tänka mig att va kvar många fler år till....

Jaja...
Beslut att fatta... Men som sagt behöver man kanske inte ha tokbråttom...
 Skulle ju verkligen behöva fixa körkort oxå... Så man har nån chans till annat...

Och så den stora frågan...
 Vad ska jag bli när jag blir stor?!

ibland är det tuffare än annars..

Men nu har det väl återgått till det normala...
En hel del grubblande, allt med samma resultat "Jag kunde inte ha gjort något annorlunda"
känns ju bra att jag kan tycka så själv..
Även om otillräckligheten och maktlösheten känns mer.. Det är de värsta känslorna jag vet.

 Att inte räcka till. Inte kunna göra något för att förändra läget till något bättre...

Jag klarade mig i fem år.
Det är som de säger, det handlar inte om "Om det händer, utan När det händer"
 När blev alltså den 13e september 2012...

Hemskt att personer ska må så fruktansvärt dåligt att de inte ser någon annan utväg...
(o hemskt med andra personer som endast kan tänka på sig själva och något möte de ska på!! Måste vara chocken,.. jag intalar mig det iaf, för att slippa bli besviken på mänskligheten!)

Och chock är inte riktigt att leka med..
Skakiga ben... skakiga händer, noll kontroll på varken tårar eller skratt... och andningen!

Men som tur är har man ju världens finaste kollegor och medarbetare!
Och världens finaste vänner o familj, som vägrade låta mig vara ensam de första 24timmarna.
(fast jag var så slut då att jag bara totaldäckade när jag väl fick gå o sova)

och idag fick jag träffa läkarn, helt enligt reglerna, och jag fick gå igenom allt igen. Fick berätta hur jag mår och om jag känner något obehag...
 Vilket jag, efter det fina mottagandet i torsdags, inte känner alls..
Sov lite illa på fredagen, men då var det även blåljus utanför fönstret plötsligt när jag vaknat till efter en obehagsdröm...
Men annars är jag rätt så klar... Har ju som sagt bara kommit fram till samma slutsats hela tiden.
 Det är hemskt, men det kunde inte ha gått bättre eller hanterats bättre just denna gång.

Sen vet man ju inte hur det blir nästa... Troligtvis har jag ju inget "lärt" mig då alla olyckor är olika...

Så nu är jag "friskförklarad" och återtagen i tjänst, så imorgon far vi ut igen.
På med uniformen, och fortsätta göra sitt jobb så bra man bara kan.

Tacksam för mina fina... Tacksam för musiken...
Och tacksam för att det inte blev "värre" än vad det blev!

"Vart jag än går"

I lördags var vi på 30års fest/kräftskiva.
Superduperdundermysigt var det! :)
En dag och kväll full av fina vänner, massor av skratt, dans och musik!

Och där, när vi satt runt bordet o småpratade hörde jag i bakgrunden.... Bara liiiite lite musik till en början, men den fastnade direkt... Hade aldrig hört den förut.
Men vissa låtar är bara helt enkelt gjorda för mig... de går direkt in i hjärna och hjärta! Förtrollar mig och drar mig in :)

Så var det precis när jag hörde denna.
http://www.youtube.com/watch?v=t1Oin4lHlXU 

Helt klart min nya favvo! Och med en given plats på vår stora dag nästa år :)


För i mitt huvud rullar det en musikvideo var gång jag hör den här:

Det är en ljummen kväll, med stoj och stim på en inbyggd altan.
Sken från stearinljus och skrattande, glada vänner.
Jag hör däremot inget, utom den här låten... Och i vimlet ser jag bara han.
Ser honom skratta, prata... ser honom se tillbaka på mig. Med ett leende och ögon fulla av kärlek!

Han är särskilt fin i sken från levande ljus :)




Mmm... så kan det vara :)

Lycklig!

Solen skiner, det blir en vacker dag.
^Dock är det ju meningen att jag ska va hemma o städa o ordna idag...
Men vi får väl se  ;) Det är ju sol idag!

Känner mig lycklig och lugn.
Mycket tack vare att vi äntligen hittat en lokal (som förhoppningsvis blev bokad, o inget missförstånd)
och igår ringde jag för att höra om den vackra kyrkan vi tittat på fanns ledig...
Och tänka sig det var den!¨

Dock blir bröllopet framflyttat, men det gör inget om vi får vara på dessa två fina platser!
Så som det ser ut nu så ska jag bli äkta maka den 1a juni nästa år :)
 Kan knappt vänta!!

Har ju även hittat min klänning för bröllopet! (ja, jag vet.. lite tidigt kanske... men vad annat kunde jag göra när den var såååå fin och satt så ooootroooligt bra! Jisses, vilken figur jag fick :))

Så nu känns det fantastiskt!
Ingen stress alls. (även om det är mycket kvar ändå ;))
Fast jag vill gärna höra att vi är klara med lokalen. Att de inte tappar bort oss, utan har oss bokade där nu.


Nu längtar jag ut i solen...
Undrar om vi ska ta lite fika ute sen, Fisen o jag.
Städa kan man ju alltid göra sen  ;-P

Beslut beslut...

Vad är viktigast!?
Lokal eller datum!?!?!

Ååh, att det ska vara så jäkla svårt jämt...! *suck*

(men nu har jag iaf lugnat ner mig lite... det löser sig nog. Men f*n va skönt det hade varit om man slapp välja)

27 år...

Japp, igår blidde undertecknad 27år.
Tokigt :)

Tänker på alla planer jag haft för hur mitt liv skulle se ut när jag var 27...
 Inget av det blev så som jag trott.
Men jag är inte alls besviken. Fast jag inte är gift sen några år tillbaka och fast jag varken har ett eller två barn så är jag ta mig tusan lyckligast i världen just så som det faktiskt ändå blev.

För jag har hittat hem ändå!
Jag har allt jag egentligen behöver just nu.
Det andra kommer när det kommer!
(måste ju fortfarande förlika mig med ett stycke förlossning om jag tänkt få till den där familjedrömmen... För oavsett hur/om det går så är jag ju verkligen LIVRÄDD för att försöka få ut ett stycke bebis ur mig...! det är ju helt galet!)
^
För bara för att jag blivit vuxen till åldern, känner jag mig inte alltid så ;)  (för vuxna är ju inte rädda.. Särskilt inte för förlossningar ;))

Eller så skiter jag i rädslan... när det är dags för det får man väl bara ta o köra på! inte tänka efter så mycket!

Men innan vi är där, ska vi ha bröllop!
Och just nu kan jag knappt vänta! :)
Känner mig alldeles lyckorusig ;)
Då han jobbar på annan ort i veckorna, så var det lite ensamt o tomt igår på min födelsedag. Så jag roade mig med systrar istället, o när jag kom hem visades det att distansen inte stoppar honom inte ;)
Fick strosa runt i en liten skattjakt som han ordnat!
Och så fint han hade ordnat det då!
Brev i posthögen (sen vi flyttade ihop får jag typ aldrig post.. bara han ;)) och sedan en liten miniresa från första dejten till dagens datum :)
Så otroligt fint! Jag blev alldeles rörd.

Jag har helt klart funnit mr Right. Min alldeles egna Mr.Right ;)

nä, nu måste jag ta en promenad med finaste lilla Fisen! Passa på innan det är jobbdags.
Och fortsätta njuta av livet! Precis så som det är, just precis nu!

.torsdag.

Solen börjar visa sig igen.
Värme smyger sig in i märg o ben.
Äntligen.

Försöker fokusera på det fina. Det roliga.
Går framåt, men jag anar att vägen kommer bli svårare och svårare..
Men då får det väl bli så då.
Måste sluta oroa mig, bekymra mig liksom i förväg...

Roar mig med att söka internet runt på bröllopstips så länge... Klänningar... färgteman.. Lokaler, mat...
 Ibland undrar jag vad vi gett oss in på... Hur ska vi någonsin få ihop det här?! :)
Så många fina kläder....! Vill ha allt ;)
Fast samtidigt tycker jag att det är lite larvigt med vissa prissättningar på allt som har med bröllop att göra..!
 Crazy.

Men vi får väl fortsätta kika runt. Och spara, spara spara.

Vad säger man?

Vad gör man?

När livet tar vändningar som enbart skräms...
När man tillochmed blir lite rädd för sig själv?
Hur mycket skit kan en familj klara av att ta?!
Hur mycket ska en enskild individ orka ta sig igenom..?
Särskilt när åldern börjar ta ut sin rätt.

För inte kan det väl sluta som "Men hon har ju levt ett gott och långt liv"

Jag är trött på tråkiga besked...
Jag är trött på jobbiga saker...

Jag är trött på att världen ser ut som den gör!

Jag blir rädd...
Hur ska det bli med mina drömmar och framtidsplaner?
Hur ska jag någonsin ha mage att sätta ett oskyldigt barn till en värld som behandlar folk så grymt...
Bara för att jag så gärna vill bli mamma?!

Hur ego får man bli!

Och vad gör jag nu...
Jag skäms för att kontakten inte varit bättre. Att jag inte varit bättre på att underhålla...
Hur gör man nu för att återuppta... för att skapa en ny, bättre relation nu?
Efter så många år... efter detta hemska besked...
Var börjar man? Vilka ord skulle någonsin kunna passa sig nu?

Det är märkligt när man inser att man inte känner människor i sin närhet som man trodde sig känna...
 Det är hemsk att inse att man tar saker, och människor, för givet.
Detta som gör att jag skäms!
Jag har månat om att inte ta för givet.. mina allra närmaste närmaste... Men då lyckats "glömma bort" andra, inte lika nära... Men som ändå är viktiga.. Som ändå är mig kära... Men som inte är lika nära som närmaste närmast.

Lite tunga tankar denna måndagskväll... Livet är ledsamt ibland.
Men det är väl bara att köra på, bita ihop och fortsätta framåt.
Försöka utnyttja all tid man har, så länge man nu får...

Nu kryper vi ihop i soffan. Fixa Jägarhjärta och jag.

Hon är så söt när hon snarkar... :)

Mitt lilla yrväder till minilurv.
Sitter i soffan och inväntat eurovision, och fnular på vår långa promenad tidigare.
Medans Fisen ligger helt utslagen brevid och snarkar för fullt ;)

Gullrumpa! :)

Tänk att hon snart är ett år. Galet!
T'änk vad långt vi faktiskt kommit ändå.
Visst, hon är fortfarande världens yrväder. Och får sina tokryck och beter sig som världens barnunge ibland; inte lyssnar, bara leker och kan bli så gaalet frustrerad när hon inte förstår eller något inte går...

Men det märks att hon även vuxit upp en del.
Hon har lättare att koncentrera sig. Man ser tydligt hur hon, iaf ibland, verkligen tänker sig för innan hon gör.
 Ja, hon är helt fantastisk!
VIsst, lååångt ifrån fullärd (o inte jag heller)
och vi har maaaassor att öva på!

Bla att kunna vara såhär himla duktig som hon varit nu på promenaden, när vi är bland folk vi känner...
Bland hundar vi känner.. :)
 Ja..  helt enkelt kunna chilla lite mer när vi inte är ensamma. Hon går så lätt upp i varv och bara vill busa och rusa runt med sina polare.
Men ja..  jag är så nöjd efer promenaden.
hon har gått superfint i långlinan. Lyssnat. Och vi har passerat 6 hundar helt utan problem! Utan minsta ryck, ynk eller gnäll :)  *Stolt*  (iofs några hundar som var svårare att passera o lite ynk.. men det tänker vi inte på nu ;))
Och så träffade vi på våra vänner plötsligt, vilket var trevligt! Fixa tyckte det var jobbigt dock, då de inte hälsade på henne alls. Vi satt och pratade med dem rätt länge och hon fick bara stanna vid min sida heeeela tiden... vilken tråkmatte! (då vart det ynk o gnäll ;) Hon viiisste ju vilka det var... och L har ju aaaalltid gott godis) ja, det var nog inte så lätt för min lilla lurv. Men ack så nyttigt tror jag nog :)

Det måste vi nog oxå öva mera på.
Mmm... Man kanske egentligen borde skaffa sig ett "riktigt", "vanligt" jobb så man får lite mer regelbunden tid för hundträning....

(Men jag älskar ju mina tåg med :))

Sambo(-ish ;))

Har egentligen jobbhelg, men då jag inte mår så bra så har jag snällt fått stanna hemma denna helg.
Och lite trevligt var väl det ändå, för i fredags kom fästmannen med ännu ett flyttlass.
 Japp, nu kommer han upp! :) Vi ska äntligen få bli riktiga sambos!

eller ja, typ iaf... Sambo-ish.. ;)
Då han fortfarande har jobbet kvar nere i Östergötland så kommer han väl mest bo hemma på helgerna till en början. Lite långt att pendla varje dag...
Men det är ju bara att gilla läget. klart han ska ha kvar sitt jobb så länge han orkar i jakt på nytt, lite närmare. Och just nu är det väldigt spännande på hans jobb och han har chans att få utveckla sig inom en annan metod så det är ju bra. Särskilt eftersom han så gärna vill lära sig om det.

Så det blri väl mer sambo på deltid ett tag... Men det är vi ju vana vid :)

Vad jag inte är van vid dock är att vakna upp i dubbelsängen i detta pluttsovrum här. Haha...  var lite förvirrad imorse när jag vakna (att mitt huvud bråkar med mig underlättade inte heller)
men det känns ju onekligen lite lyxigt med en så stor säng :)

Ja, så nu sitter jag här hemma.. Känner mig inte helt kry men kan inte låta bli att le när jag ser mig omkring i detta flyttkaos med lådor o prylar ;)
Så nu har jag, iklädd morgonrock o raggsockor, tillbringat lite tid framför datorn och kikat efter festlokal till vårat bröllop nästa år...  Vi såg en lokal som redan nu är bokad till "vårat" datum. Så det känns som vi redan ligger lååångt efter i planerandet... :S  Men det ska väl gå det med... Så länge man hittar nånstans där alla får plats så är jag nöjd :)
 Men nu blir det nog lite sovpaus igen. Med förhoppningen om att huvudet snart blir snällt igen....
   Godnatt...

Klockan tickar..?!

eller larmar? :)

Igår var jag på möte på jobbet. Satte mig vid en av mina favvo-kollegor (pga trassel med t-banan var jag en halvtimme sen till mötet) ett snabbt hälsande blev det alltså innan jag försökte sätta mig in i vad som diskuterades... Men på detta snabab hälsande och den hastiga blicken så fick jag i huvudet upp tanken "Hon är gravid"

Jag vet inte vad det är med mig egentligen.. Men jag har nog någon konstig superkraft eller så, för det är flertalet tillfällen då jag inte blivit förvånad vid gravidbesked då jag på nåt vis redan vetat... Utan att jag riktigt vet varför, så drar min hjärna slutsatser...

Känns lite dumt ibland. Och kosntigt...
Iaf visade det sig senare, lagom till första bensträckaren, att hon är gravid!
(hon hade huvudvärk och blev erbjuden en värktablett som hon då tydligen inte kunde ta pga graviditeten)
 Jättekul, såklart! :)  Hennes tredje barn då.

Och efter det mötet kunde jag knappt tänka på annat....
Jag drömmer ju om en stor familj. Minst tre barn (hur jag nu egentligen ska klara det jag som är rätt mesig när det kommer till smärta... :S  O tålamodet är nog inte världens bästa för föräldraskap ;))
 Men jag har ju alltid sagt att jag ska gifta mig innan det blir till att försöka få barn.
men då undrade jag om det skulle va så hemskt om man skulle bli gravid innan... Det var som att dte inte var så viktigt. Att familj och en liten bebis var större än "bara ett bröllop".
 Ja, jag har nog blivit riktigt bebissjuk helt enkelt.

Vilket är riktigt läskigt!
Graviditet är ingenting som händer för alla. Hur gärna man än önskar och vill, så är det ju inte alltid det funkar så som det står i alla böcker. bara för att man vill så får man inte.

Fast o andra sidan kan man ju inte låta sig skrämmas utan att ens försöka först kasnke :)
Men jag kanske ändå ska invänta giftermålet först ändå. Och en bröllopsresa där man bara har varandra och inte undrar o tänker på hur ens barn har det hemma (för det VET jag skulle bli fallet ;) iaf för min egen del)

Men helt klart..  Jag önskar oss en liten bebis. En helt egen person att dela våra liv med :)

Tur att vi har vår lilla LillFis sålänge ;)

På riktigt! :)

It's really happening!
Cecla ska faktiskt få sina drömmars man till sin alldeles egen ;)

haha.. känner mig alldeles upprymd och exalterad över helgen.
Att få klura på VÅRAT bröllop, TILLSAMMANS. Wow :)
Så himla kul. Vi har även varit iväg till Uppsala och besökt en guldsmed vi hittat på nätet,
så nu är våra ringar beställda också! Huxflux ;)

kanske dumt att inte titta runt mer och jämföra med andra guldsmeder...
Men det kändes så himla bra när vi var där. vår idé var genomförbar och hon var så himla positiv så det gick liksom inte att hejda sig ;)
Nu kan jag knappt vänta tills de är här! (och när vi väl får förlovninsgringarna kommer jag väl inte kunna vänta till bröllopet och få de helt, helt klara!)

för det är ju så. vi hade designat våra ringar själv... Eller jaa, skissat upp hur vi vill ha dem. Och min blivande make vill ju bara ha en ring. Så jag har ritat och klurat, och så kom vi väl fram till ett förslag. 2 till mig och 1 till honom.
Och jag var liksom mest upprymd över att få se hans ring, få se den på riktigt och klar.. Inte bara på papper och i huvudet

Men då hade min kloke, kloke fästman klurat, så hans ring kommer inte vara till 100% klar nu som förlovningsring. Utan de sista detaljerna ordnas även till honom innan själva bröllopet. Så han också får som en "ny" ring på vår dag :D
(fattar inte att jag inte tänkte på det ;))

Och nu känns det ju liiite larvigt att bli så himla exalterade över ringar och sådär... Men jag kan inte hjälpa det! :) Jag är så himla lycklig och förväntansfull.
Och längtar tills ringarna är klara så vi kan få på oss riktiga, istället för de vi har nu. De ringar jag gjort av guldtråd (typ sytråd)
[de ringarna är ju iofs oxå högt älskade av oss, och kommer sparas. Men ska bli skönt att inte behöva vara lika rädd att de ska gå sönder som man är nu när det bara är tråd ;)]

Mmm... Och vi satt hela kvällen igår och fnulade.. Kikade runt på nätet, kikade i bröllopstidningar vi fått av vänner som gifte sig förra året, klurade på gästlista... på jaa, allt vi kunde komma på! :)

Riktigt mysigt var det!
Så nu lever jag på bröllopsyrerus ett tag ;)
För nu är det liksom på riktigt, nästa år då smäller det! ;)

Aktiv hundhelg!

Ja, i helgen har vi varit igång.
Lilla minilurvs tur att visa vad hon kan.
Började helgen med vår alldeles första utställning. (ja, min med.. Är inte världens fan av utställningar... men va fasiken.. va ju tvungen att testa nångång)

Och vilken kalaspingla jag har! :D
Wow, hon var så cool hela dagen. Jag hade väntat mig smått kalabalik och ett yrväder som ville springa fram till allt och alla. Men nej, hon var så världsvan så. Lugn och cool och brydde sig inte nämnvärt alls om alla andra. Varken hundar eller människor :)
(själv satt jag med bultande hjärta och försökte fatta vad jag skulle göra... HUR jag skulle göra...)

Men det gick super fint. Hon var fantastisk! Gick kanon i ringen och var med mig på allt.
Visningen på bordet var ju inet det roligaste, men det gick väl an...

Och vi slutade på andra plats med HedersPris!! Och jättefin kritik :)
Jag är så nöjd så. Så stolt över min lilla minilurv!

Dag 2 av helgen, som igår, tillbringades med ännu ett nytt äventyr. Systeryster kom hem med hjortklövar, så då var vi ju tvungna att prova på spår oxå. Något Fixa heller aldrig gjort förut (förutom efter husse o matte då)
Det var oxå spännande. Vad skulle hon säga om det här lurviga benet och stanken... Som väntat inga större problem. Vi busade lite först med den, och hon greppade direkt och ville absolut INTE ge tillbaka den... Världens bästa grej ju! Hon blev riktigt upprörd och frustrerad när Systrami tog klöven och försvann bakom husknuten....

TILLSLUUUT fick hon äntligen ge sig iväg på jakt efter den. Och hej o hå... Jag hann knappt med där bak så bråttom hade hon. Jag undrade lite hur hon skulle hinna spåra något alls i den farten... men hon hade koll. Riktigt kul att se, det lilla jag hann med när jag duckade under grenar och hoppade över nedfallna stammar :)
Sen var det nog den malligaste lilllurv jag sett någon gång! Oj oj oj, vilken skatt hon hade funnit!!
Så nöjd, så nöjd var hon och ville inte alls komma en för nära ifall vi hade tänkt sno tillbaka den ;)

Vilken kanonhund va. Både snygg och smart ;D

"häråt matte! Skynda, skynda!!"

"Kolla, kolla vad jag hitta!!"

21 feb 2012

(alltså igår. Alltså 21022012 för att leka palindromleken, vilket var min tanke med det hela)

Ja igår var det alltså palindromdagen.
Dags att sätta hemlighetsmakerierna till verket!
Ojojoj :)

Jo, för igår när mörkret föll över söderköping stod jag på ramunderberget, i slutet av ett ljusspår och inväntade min allra käraste N.
Skogen susade sådär lagom, ljusen och marschallerna(?) fladdrade och himlen var alldeles stjärnklar! Såg alla mina favoriter!
Och sedan en utsikt över söderköping som aldrig ville ta slut. Man såg hur långt som helst!
Där stod jag i min nya fina klänning, med nyklippt hår (och såklart byxor, vinterfluffskorna och två tröjor plus jacka ;)) och lyssnade på sus och på mitt högt dunkande hjärta!

Kom på orden. Kom på vad jag ville säga... och kände mig ändå förvånansvärt lugn.
Sedan såg jag facklan komma emot mig, Han var här!! När han letade sig ner och jag såg honom helt förvann alla ord på en gång. Kände mig lite som ett fån som inte lyckades komma ihåg vad jag nyss tänkte... Så det blev bara ett "hej..." :)

PÅ nåt vis fick jag väl iaf fram det jag ville säga, men inte riktigt sådär som jag tänkt det... och frågade.
Och tillsluuut sa han "ja" :D

Wooow :)
Jag är så himla lycklig!
Han var så himla fin i ljusskenet! Såg så lycklig och rörd ut ;)
(jag r imponerad över att jag inte började gråta ;D)

Ja, tänk att ibland kan livet få bli så perfekt... Att allt bara stämmer :)

"Love is when all the songs make sense"
Och eftersom jag är som jag är, och verkligen har musik så... Så fick han såklart en mp3 att lyssna till påvägen i mörkret.
En sådan sång som bara får allt att stämma. Som liksom är.. vi... På nåt vis..
Ja, som makes sense helt enkelt :)

Den vackra, vackra: http://www.youtube.com/watch?v=eq3WfBRqv5c
(som helt klart kommer vara med på vårt kommande bröllop! ;))

Haha... VÅRT bröllop!! Det är ju helt sjukt magiskt :)

Woow...

Varit uppe och igång sedan 4 imorse, huvaligen!
Är riktigt trött nu, så ska försöka tänka ordentligt så det blir nåt vettigt här.

Nöjd med att ha fått mycket gjort iaf.
Konstaterat att badrum och kök är rätt viktiga för mitt eget välmående. Lite konstigt...
Men kändes genast mycket mer trivsamt efter att ha skrubbat o skurat och storstädat dessa rum.
Jag som trodde mitt sovrum var viktigast ;)
fast där sover jag ju bara iofs...

Så är rätt nöjd med städandet, även om jag inte hann klart överallt.
Och nu har jag lyckats packa oxå inför en helg med trevligheter.
Tror jag fått med allt.
Känns konstigt att va ensam hemma...
Då jag måste upp vid fyra imorrn igen, fick Fixelur sova hos systrami.
(och då vi ska på trevligheter massa timmar på lördag får hon stanna hos päronen)

Konstigt att åka utan henne...
Och idag har hon varit den mest fantastiska hunden!! JIsses :D
Lugn och fin inne, inga skall-attacker eller tokryck och ute... Oj oj oj... vilken uppmärksamhet hon visat :) Och gått så fint med :) Så vi gör nåt rätt ändå då! ;)
(eller så visar hon bara bästa sidan för att jag ska sakna henne så mycket mer i helgen ;))

Haha.. ja, så kan det va när man har en hund man är som kär i!
(hur ska det då bli om man får barn!? :))

Nä, nopg dags att bädda ner sig nu, imorrn klara sig igenom några intensiva timmar på jobb SEN ledig helg! :)

O hemlighetsmakerierna planeras än, som sagt kan jag inget skriva om det 'just in case.'
men spännande blir det!! :) "When you least expect it... moha ha ha" ;)
Ska skriva om det sen. Hoppas jag lyckas pussla ihop allt så som jag vill.

Glad alla hjärtans i efterskott
Kärlek

Börja om...?!

Tagit ett djupt andetag.
Tror jag fått ut frustrationen...

Det här fungerar inte.
Det inser jag.
Hur gör man då för att komma vidare? Hur tänker man nytt?!

Något måste iaf hända.
Jag blir tokig.
Hon blir tokigare...

Ja, inte blir hon tryggare och lugnar ner sig när jag blir tokig iaf.
*suck*

Undrar oxå vad som hände? Hur det blev så extremt... Är det bara pga första löpet? Massa nytt?

Troligen har jag ju bara mig själv att skylla.
Så ja, nu får vi ta och börja om!
Och jag måste få igång hjärnan på nåt vis så jag kan börja tänka nytt.
Prova nytt.. Så vi kanske kan komma någonstans :)

Hon är ju super! Jag måste bli bättre på att hjälpa henne i dessa situationer!

Lista :D

Ja tänk va! Jag har fått en lista :)
Skojigt tycker jag! Here we goooo:

1) VAD GJORDE DU FÖR TIO ÅR SEDAN?
Jag var ung och blixtkär! Sådär så man nästan var rädd att träffa honom för att han skulle inse att jag nog var rätt trist egentligen...! Sådär rädd för att inte hitta rätt balans mellan att skrika ut hur mycket jag älskar honom och vara den där lugna coola tjejen som tar allt med ro...
Ja en virrig tid med så mycket känslor! Hur kan det bli annat när Han man älskat i tre år plötsligt ville vara med en?!?! :)

2) VAD GJORDE DU FÖR ETT ÅR SEDAN?
Då gick jag på lägenhetsvisningar, letade nya bostad då min käre bror tänkte återvända till Sverige och ville ha tillbaks sin lägenhet.
Men tack vare sparande sen länge gick allt fort och här sitter jag i min fina tvåa!
Ett år sedan var det oxå extremt mycket oro och magont.. Jobbigheter...
Och framförallt ett extremt stort hat (ja, starka ord jag vet) mot försäkringskassan.

Och där finns tyvärr inga glada ord om hur det blivit ett år senare... :(


3) FEM SNACKS DU GILLAR
OJ... haha... var ska jag börja?! :)
Saltlakrits
Surt godis
Marabouchoklad
SATSUMAS (av den surare sorten, inte söta ;))
Skållade mandlar

4) FEM SÅNGER DU KAN HELA TEXTEN TILL
Oj en gång till..... :) Vet ju inte riktigt var jag ska börja.
Är extremt beroende av musik, och särskilt musik med både text och melodi som liksom talar till mig.... :S :) Som är speciell.... Som väcker.. Nåt... :)
Just nu roar jag mig med Mora Träsk igen, som jag fick i julkapp, och upptäcker att jag fortfarande efter alla år kommer ihåg texterna ;D Haha... Starka barndomsminnen.


5) FEM SAKER DU SKULLE GÖRA OM DU BLEV MÅNGMILJONÄR:
* Dela med mig till familjen. Mest till päronen så de slipper oroa sig/tänka på ekonomin alls!
(framförallt så vi kan be försäkringskassan fara åt hellvete och peka finger! ;))

* Gå ner på typ halvtid på jobbet, få mer tid till familj och vänner!

* Skänka pengar till Wabbie, Hjärnfonden så de kan bota migrän samt till Hjärt- o lungfonden
(och såklart världsnaturfonde och djur som jag älskar så)

* Ta med hela familjen på en härlig solsemester!! :D

* Säkerligen utöka familjen med minst en till fyrbenting ;P
(när jag ändå gått ner i tid och har så mycket mer tid till dem :))

6) FEM DÅLIGA VANOR
* Tänker miljarder orossteg framåt i onödan ("what if...")
* Undrar ständigt "vad ska andra säga/tycka" - ändrar mig själv därefter alldeles för mycket!
* Stänger hellre munnen och går än tar några vildare diskussioner...
* tar inte alltid så bra hand om mig själv som jag nog borde
* Måste alltid blöta ner tandborsten både för och efter tandkrämen kommer på... (kanske mer en störig tvångstanke... Särskilt när man är ute o tältar :))

7) FEM SAKER DU GILLAR ATT GÖRA
* Vara med mina nära o kära
* Lyssna på musik
* Skratta så man får träningsvärk!
* Kramas
* Åka tåg


8) FEM SAKER DU ALDRIG SKULLE KLÄ DIG I, ELLER KÖPA
*Kortkort kjol/klänning, som man inte kan böja sig i utan att visa hela ändan
*sjukt höga och smala stilettklackar (klara ju knappt att gå i "snälla" klackar
*Magvisartröjor (även om det var som en favvo när jag var yngre ;-P)
*Stuprörsbyxor (jag tycker redan jag har tjocka lår, och skulle inte uppskatta att göra dem ännu tjockare genom att tajta till runt smalbenen så mycket som möjligt)
*Märkeskläder bara för själva märkets skull


9) FEM FAVORITLEKSAKER:
* Mitt nintendo 8bitars!
* Lego
* Speldosan samt snurrleksaken (sån där snurra med massa färger som man "pumpar" upp o ner och som sedan snurrar över golvet)´
* Gummismurfarna på landet
* Sällskapsspel!! (önskar mig jus nu "rapidough" och "Ryktet går"

Oj.. leksaker var riktigt svår.... :) Jag älskar leksaker! Särskilt leksaker från när jag var liten :)
(och tv-program från då :))

10) TIO PERSONER JAG VILL SE GÖRA DEN HÄR LISTAN
Ja... jag har ju tyvärr inte så särskilt många bloggvänner, då jag oftast är en sådan där tyst följare som liksom inte vill "tränga mig på" och "störa" i författarnas egna tankar, liv och upplevelser... Så det är mpnga som inte riktigt vet att jag finns direkt.. :)
Och de bliggvänner jag faktiskt har har nog redan gjort listan...


Men skoj vare iaf! :)
Tack Jannica!!

.Vackert.

Det finns så mycket vackert. Sådant vackert som liksom går rakt igenom hela kroppen. Rakt in i hjärtat och själen. Som på sin väg in, får det att rysas av välbehag.
Som får gåshuden att sprida sig längs hela utsidan.

Det är mitt i natten, jag borde sova efter min första arbetsdag på länge. Men jag fastnade vid något vackert. I min mp3.
Något jättevackert. Kanske det vackraste jag vet. (fast jag vet så himla många vackra)
En typiskt sådan vackerhet som liksom förstår mig på något vis.
Som sätter ord och melodi på sådant som finns inom mig!

Det enda jag inte är sams med är det vackras titel ;)
Inte alls passande, i mina ögon! (OBS. bara i mina ögon) men det är så himla fint ändå att jag förlåter. (eller ja, låtsas att den heter något lika vackert)

Ibland önskar jag att min älskade kunde höra detsamma som jag hör.
Uppleva exakt samma sak...
bara för att kunna förstå! :) För att kunna förstå vad jag faktiskt menar när jag spelar för honom. När jag "tvingar" honom att lyssna till vissa visor ;)


För det är min älskade "jag" sjunger för när jag hör denna.
För honom hela jag, min kropp o själ, "sjunger" för när jag spelar den.

Lite mesigt kanske, att behöva någon annans ord och magi för att förklara sig själv.
Men sådan är jag. Har alltid varit. Viss musik, låtar, visor bara talar till mig just så som denna.
(o det har lett till en väldigt spännande musiksamling och favoritlåtar under åren ;))

Hittade på youtube.
Varning för "känsliga tittare" som inte tål "kärleksfjamserier"
(Även om jag inte alls håller med om att det är så love-doveigt.. sliskigt...
Det är bara.. Vackert! Ärligt. Rent. Och ja... alldeles underbart!! :))

http://www.youtube.com/watch?v=eq3WfBRqv5c

Sakta

men säkert tar vi oss tillbaka. Lämnar sjukdom och tråkigheter bakom oss.
Min lilla minilurv (som jag absolut måste få upp en bild på här brevid stor lurven) börjar återigen tycka att matte är lite kul, nu när hon kommit upp ur säng o soffa. Och slutat hosta o harkla så himla mycket.

Igår var vi på långpromenad i norrköping. I all nysnö som plötsligt dalade ner. Gigantflingor! :)
Fixa blev alldeles salig.. Första gången hon ser så mycket snö...
Superkul ju. Man kunde rua fort fort igen det så yrde det omkring!
Man kunde se barn som konstigt nog kasta sig utför backar o tjoar o skriker glatt...
Man kunde stoppa ner nosen rakt ner i fluffet och fnysa i det!
Det gick att gräva i oxå, när matte kasta godisbitar som försvann..

Ja, riktigt skoj med snö helt klart :)
Oj, vad jag önskar att vi haft kameran med oss!

MIn fina fina lilla minilurv. Nu har hon bäddat ner sig i husses väska som låg i hallen... Mycket bra när husse så elakt lämnade oss ensamma imorse.
(ja för tro inte att matte duger när någon går o Fixa inte får följa med.. Näe! Då blir fröken ledsen o piper o är vääärldens ynkligaste!)
Som att matte bryr sig om det! ;)

Så tillslut slutar pipen o hon ligger mest o tjurar.. blänger lite.. ;)
Nu är hon dock inte sur. Bara kommit på att det nog var rätt mysigt i den där väskan ändå...

Sötnöten!!

(ja.. nä... hade inget "vettigare" att skriva om.. Lite hemlisar på G, provade lite idag.. Men kan ju inte skriva mer än så just nu.. vem vet vem som mot förmodan skulle kunna trilla in ;))

Trött..

Jag är så trött...
Det tar på krafterna med all sjukdom.
Och så mensvärk från hellvete på det! Jippie :S

Och mer orolighet o nervositet..
inatt t.ex. fick jag typ kramp eller sendrags-aktig smärta typ i solar plexus!
Riktigt obehagligt...!
Två gånger kom attackerna. första gången varade det i typ 4minuter, andra attacken var värre.. Gjorde ondare o varade i typ 10-15minuter.

Hann fundera på om jag var tvungen att ringa ambulans..!

samtidigt ville jag inte..
Tänkte att vi har nog med sjukdom inom familjen. Nog med oro.
De behöver inte bli livrädda för att få höra att jag åkt ambulans mitt i natten....


Mm.. näe, det är inge vidare trevligt liv just nu...

Tur att jag har så många fina människor och djur omkring mig!
Mina räddande änglar.

känner mig som ett vrak...

Eller ja.. nåt liknande iaf.
Har ont i kroppen... Ont i huvudet... Hostar. Och hostar hårt, hårt. Mina lungor gör också ont.. även min hals...
Och varje hostattack så gör det än mer ont i hela mig.
Börjar snart gråta av allt det här jobbiga!

Det allra allra jobbigaste är ju att jag va frisk!
Jag var ju sjuk förra veckan, men så blev jag bra.
O nu, efter bara en vecka måste jag sjukskriva mig IGEN!!!
Skit..!

vad ska jobbet tänka.. *suck*

Och mitt glada yrväder här hemma då. Hon tycker jag är jättetråkig som bara ligger nerbäddad i soffan, som hela tiden "stör" med mitt hostande och som bara går korta, korta promenader ute för att hon ska göra det nödvändigaste...
Ja, hon är inte alls förtjust i det här sjukeriet heller!
(fast hon har varit superfin hemma, inga tokryck, sällskapat mina fötter i soffan och suckat åt mig lite då o då. Är sååå tacksam att hon inte varit yvigare o stökig)

Har iaf tvingat i mig första maten för dagen (har bara varit törstig o druckit tidigare)
Kurerat mig nu mer tomatsoppa med en maaaassa vitlök och så vatten med citron att dricka!
Vitlök och C-vitamin ska ju va bra när man är dålig?!

På måndag blir det doktorn!

2012

Här är det. 2012.
Har iofs varit här ett tag nu...

Och skulle kunna skriva om miljoner saker som hänt, eftersom det var som evigheter sedan jag sist skrev...

Men man vet ju inte riktigt var man ska börja.
Kanske ska skita i vad som hänt. Det som varit har varit liksom...
Kanske bara ska blicka framåt. Göra 2012 liksom.

Även om det nog finns någon som vill veta om resan...
Och någon som vill veta hur det går med valpen...

Ja, resan var fantastisk! Men intensiv! Jäkligt intensiv!! Planer heela tiden, upp tidigt, i säng sent. Varje dag... Så har inte känts som semester direkt ;) Men vad mycket man hunnit med :)
(Tillomed sjukdom hann vi med... inte så kul. Själv missade jag de spännande djungeldagarna pga sjukdom! Nån malaysisk mördarförkylning med hög feber.)
(fick den dessutom två gånger... kände mig bättre sista dan i malaysia, och två dar senare vare förkylning igen.. *suck*)

Kikade på bilder från min kamera.
Hitta inga som var så kul. Och varenda bild på mig ledde bara till ångest...
Oh my god... Måste göra nåt nu! Det här funkar inte.
Aldrig känt mig så ful förut faktiskt...!

Fet och finnig och äcklig...! Uuurk :(
Så troligen blir det inge publika bilder på mig från resan ;)

Valpen. Fixa. Är fantastisk! Som vanligt!
Längtade nästan ihjäl mig i malaysia när jag började bli bättre men ändå låg o tog det lugnt i sängen.
När jag tröttnat ordentligt på att va sjuk, på att det var så varmt på att det alltid aaaalltid va saker att göra/se...
Deppdag med andra ord ;)

Skönt att va med henne igen. Vi har dock mycket jobb kvar med yrvädret som tror sig vara guds gåva till ALLA ;)
Oh my God! Och så ivrig.. Vioftar liksom inte bara på svansen utan hela kroppen om någon säger nåt till henne, och kan under inge omständigheter ha alla fyra tassar i marken o hälsa fint. Bara pga all iver... Hon har liksom inte ro att tänka efter före...

Men så är hon ju inte så stor än heller.
Men det är lite frustrerande ibland. Men det är bara att öva o öva o öva mera...
Och hon kan ju faktiskt ibland! Det blir ju bättre o bättre... men inte så fort man kanske skulle vilja ;)

Ja, nä... 2012 har en hel del att bjuda på!
Börja gilla sig själv igen (dvs komma i form iaf lite! o prova typ.. i don't know.. proactive eller så)
Och så hundträning för fulla muggar förstås :)
o så jobb o jobb...

o förhoppningsvis får vi flickor hit den finaste karln i världen!
o kanske, kanske blir det besök hos en guldsmed o se vad de kan göra med min skiss...

Who knows, året har ju bara börjat!